Aftonbladet – 31 maj 1865, sida 7

söker hon mig? är det ockeå af svart sjuka 27 Det kan nog hända. Svartsjuka på dig?4 sade Amalia skrattande. Nej, på dig. Mig?5 Ja, hon har hört omtalas din skönhet, din präktiga och smakfulia toilett, din utsökta möblering här, och skönhetens och nyckernas drottning, vill lära känna sin rival: det är alltsammans.? Bahb! Men, Eduardo?? Han följer med mig. ?Nw?? Ja, nu. Har du icke lofvat att låna honom ät mig för i dag? eMen icke att midt på ljusa dagen föra honoma till staden. Du sade att han denna afton skulle tillbringa några timmar hos dig. Men så här på dagen! Han skall blifva sedd. Nej, seffora, han skall icke blifva sedd, ty min täckvagn håller utanför porten.? Ah! Jag hörde ej när den stannade?, sade Amalia. Det visste jag, min sköna kusin.? cHuru? Har du då en vålnad så att du jser och hör dubbelt, liksom skottarne?? Nej, men jag är så lycklig att kunna temligen väl tyda uttrycket i menniskors janletsdrag och då Jag kom in i salongen... Sefiora, vill ni ej ålägga er kusin tystnad innan han säger några därskaper?? sade Eduardo med ett uttrycksfullt för Amalia lätt begripligt småleende. Oh, min Amalia, vår käre Eduardo tror säkert att jag ämnar fortsätta hvad han förmodligen höll på att säga dig, när jag kom, efter han behagar kalla mina ord dårskaper.? (Forts.)