till hr Arosenius såsom ombud för nämnde bank, i ändamål att utbyta dem mot riksbankens sedlar, afdrog hr Arosenius å de sålunda till vexling lemnade penningarne 6640 rdr 7 öre, utgö rande innehållet af tvenne på hr Holm ställda och på Arosenius transporterade invisningar, a! hvilka den ena å 5000 rdr var af hr Holm accepterad, men den andra ej. Då de penningar. hvaraf hr Arosenius på omförmälde sätt godtgjorde sig för sin berörda fordran hos Holm, enligt Bodins förmenande, icke tillhörde Holm utan Bodin, yrkade Bodin, att Arosenius måtte Älegas att det innehållna. beloppet jemte ränta till Bodin återbetala. Arosenius har i afgifvet svaromål förklarat, det han ansåge sig hafva varit så mycket mer berättigad att handla på sätt som skett, som hans berörda fordran hos hr Holm ifrågavarande dag varit till betalning förfallen och han tvenne särskilda gånger tidigt på förmiddagen å hr Holms kontor derför fordrat liqvid, hvilken såväl förenämnde Ouchterlony som äfvenledes på hr Holms kontor anställde bokhållaren Ferlin också lofvat att sednare på dagen till hr Arosenius uppsända, i förlitande hvarpå invisningarne på Ferlins uppmaning äfven blifvit qvitterade. Arosenius hade således. när omförmälda post å 17,000 rdr från hr Holm inkommit, icke kunnat tro annat än att han deraf först skulle få afdraga sin fordran. För Bfrigt förmenade Arosenius, att de 17,000 rdr icke vidare kunde anses såsom hr Bodins egendom, då di blifvit lemnade hr Holm såsom liqvid för dennes fordran hos Bodin mot skuldebrefvets återställande, och således måste anses redan då hafva ingått i Holms kassa. På dessa grunder bestred Arosenius käromålet. Atskilliga vittnen hafva såväl å kärande som svarande sidan blifvit afhörda, de förra hufvudsakligen för ådagaläggande dels att ändamålet med penninarnesskickande till Arosenius uttryckligen för honom uppgifvits vara att få desamma mot riksbankens sedlar utbytta, dels att dessa penningar bestått i en del af de sedlar, som Grapengiesser i de trenne paketerna fått sig från Bodin tillskickade och sedermera på Holms kontor aflemnat, dels äfven att det svar Arosenii bud erhållit, då det den ifrågavarande dagen på hr Holms kontor fordrat betalning för de omförmälda invisningarne, icke innehållit att liqvid skulle erhållas längre fram på dagen, utan endast, såsom orden fallit, ?vi skola skicka upp?, hvilket tvetydiga och undvikande svar Ouchterlony förmälde sig hafva med flit gifvit, emedan han varit i ovisshet huruvida, vid hr Holms affärers då varande ställning, någon liqvid verkligen kunde lemnas. Sedan färanden tillkännagifvit, att anvisningen på 5000 rdr blifvit af den, som samma anvisning utgifvit, till käranden inbetald, samt käranden i anledning häraf inskränkt sina påståenden till utbekommande allenast af den andra invisningens innehåll 1640 rdr 7? öre, utlät sig rådhusrätten i dom den 15 i denna månad: att, ehuru efter hvad å kärande sidan medgifv:t vore, ett af grosshandlaren Arosenius utskickadt bud den 22 December 1864, innan det af Arosenius sedermera gjorda afdrag den dagen skett. dels vid uppvisande å ett stadsmäklaren Holms kontor för liqvids erhållande af anvisningen å 5000 rdr, af Holms der anställda bokhållare erhållit svaret vi skola skicka upp? och dels derefter vid uppvisande å ett annat Holms kontor för liqvid af den å Holm dragna vexeln å 1640 rdr 7 öre af Holms der anställda bokhållare fått svaret vi ha en förut, vi skola skicka upp för begge på en gång, Arosenius dock icke varit berättigad att å de på hans kontor till utvexling mot riksbankens sedlar framlemnade privatbankssedlar göra eller låta göra nu omförmälda afdrag, ens om sedlarne tillhört stadsmäklaren Holm, och än mindre, enär, såsom på grund af hvad i målet förekommit, antagas måste, desamma voro kamreraren Bodins egendom; alltså och då denne, med tillkännagifvande att anvisningen å 5000 rdr blifvit till honom inlöst, frånträdt käromålet i hvad det afsåge återbärande af hvad Arosenius låtit för denna anvisning afdraga, fumne rådhusrätten skäligt förpligta grosshandlaren Arosenius att, emot återfående af den å Holm dragna vexeln å 1640 rdr 7 öre, till kamreraren Bodin genast utgifva detta belopp tillika med 6 9 årlig ränta derå från den dag, den 22 December 1864, då innehållningen deraf skedde tilldess betalning följde; och skulle Arosenius dessutom ersätta Bodins rättegängskostnader med 60 rdr. (DD. 4.)