Aftonbladet – 31 maj 1865, sida 3

te ars AA, UR RA AA bottnen i Nybroviken? — hvad inverkan skall denna utfyllnad hafva på vattendjupet och sundheten af Ladugårdslandsviken och hela Ladugårdslandet, och hvad utsigt förefinnes det till att den igenfyllda viken någonsin skall bilda fast mark, eller blifva annat än ett kärr? Hvad finnes det för utsigt till att Stockholms stad, som nu har att bekosta den dyra expropriationen för sammanbindningsbanan, efter att rafva verkställt fyllnadsarbetet i Nybroviken och kajbyggnaden längs Ladugårdslandsviken, ändock skall kunna för brobyggnad mellan k. slottet och museum tillsläppa den million, som troligtvis det arbetet erfordrar om bron skall blifva värdig sin plats? Slutligen: hvarföre är det af så stor vigt att vägen till Djurgården blir så kort som möjligt? För närvarande hafva vi på Djurgården jemförelsevis få handelsoch industrietablissementer: de äro skeppsdockorna, ett skeppsvarf och några brädgårdar. För öfrigt blott förlustelseställen. Jernvågen kommer nu att flyttas dit. hvaremot skeppsvarfvet försvinner. Men troligtvis komma såväl personer, som varor, hvilka från staden ämna sig eller skola sändas till de nuvarande eller blifvande handelsoch industrianläggninfarne på Djurgården, att hellre begagna den orta, beqväma och billiga sjövägen, än den obeqväma och dyra landttransporten, hvilken aldrig kan så förkortas, att den ej blifver mycket längre än sjövägen. En sak har författaren i P.T. medgifvit, såväl genom hvad han i somliga delar af ämnet sagt, som genom hvad han i andra delar deraf me en betydelsefull tystnad förbigått, och det är det lättsinniga och obetänkta i hela fyllnadsplanen. Det visar sig tydligt att man hvarken gjort sig reda för skälen, hvarför Nybroviken bör fyllas, eller hvartill den plats skall användas, som genom fyllningen vinnes, eller hvilken följden af fyllnadsarbetet skall blifva för den omgifvande trakten, eller huru mycket kajutrymme, som genom planeu i dess helhet går förloradt, eller slutligen hvarifrån medel till planens fullständiga utförande någonsin skola kunna hemtas. En sådan sorglöshet hos dem, hvilka besluta öfver en stor stads angelägenheter är förvånande, och kan endast förklaras derigenom, att de flesta som deltagit i beslutet varit så upptagne af andra göromål och enskilda angelägenheter, att de ej gitvit sig tid att åt det nu ifrågavarande ämnet egna den uppmärksamhet, som erfordrades. De hafva förmodligen törutsatt att planen var fullständigt genomtänkt af dem som framburit den, och litat på dessäs urskilning: Men de måste numera hafva funnit motsatsen, och vi böra förvänta att derföre: en otidig sjelfkänska ej skall afhålia dem från att godtgöra sitt fel innan -det blifver alldeles ohjelpligt. I annat fall ådraga de sig ett svårt ansvar inför samtid och efterkommande: i händelse arbetet i framtiden måste afbrytas, eller befinnes odugligt, eller. hvad som är alldeles säkert, kommer att medföra ofantliga kostnader, vida öfverstigande dem som nu blifvit uppgifna. Minnet at det begångna, ohjelpliga felet, at den ådugalagda ensidigheten och otillgängligheten för alla skäl och bevis, skall då såsom en skugga :följa dem under hela deras återstående offentliga bana, och varnande främhållas hvarje gång de kunna söka att göra sin röst hörd i någon allmän angelägenhet. Annu är det tid att vända om. Jag har ej här ingått i någon närmare granskning af de uppgifna kostnaderna. --Den skulle blifva för vidlyttig, och i somliga afseenden fordra för mycken sakkunskap. -Emellertid-hafva personer, Som följt dessa beräkningar, vitsordat att desamma äro lika ytliga, ofullständiga och missledande som de öfriga delarne af förslaget. Husegare på Ladugårdslandet, siosndner Mn tir ra N ROLlo2angsSEldsvådan i Schinkelska och Cederlundska husen. Härom hölls i dag polisundersökning med :en mängd personer, som bott i de afbrända lägenheterna, men efter vanligheten vanns ingen upplysning om huru eiden uppkommit; det endast uppgafs att den börjat uti ctt vindskontor i Schmkelska huset, beläget i sydöstra hörnet, och fenom hvilket kontor en skorstenspipa troddes a gått. Faran varsnades vid ! 1-tiden, i det en i huset boende vaktmästarhustru kände att det osade linne mycket starkt. Hon skyndade till den närmaste vindstrappan och: såg då genom springorna på dörren att det brann i brädväggen midtför. Vid undersökningen voro närvarande dels ombud för egarne. dels ombudsmännen för Stockholms stads allmänna brandkontor och Stockholms Brandstodsbolag till försäkring af lösegendom. De i den nedbrunna våningen boende personer, somliga med familjer, voro vaktmästaren vid jernvägsbyrån Nilsson, vaktmästaren vid geologiska byrån Sjögren, enkan Catharina Hammarin, målare mästaren Göthberg, mamsell Maria Andersson, källarmästareenkan Kristina Ulrika :Danielsson, bagaregesällen Schagerström och arbetskarlen Winqvist, hos hvilken sednare ett par andra arbetskarlar voro inlogerade. Alla dessa fingo sina tillhörigheter uppbrända, med undantag at några småsaker, som kunde kastas ut genom fönstren. Ingen hade sin lösegendom försäkrad mer än målaren Göthberg. Förutom ofvannämnda personer, hvilka bodde i våningen som brann, hade eologiska byrån ett par rum i densamma, der åtskilligt. dock af jemförelsevis mindre värde förvarädes, och i ett af vindskontoren voro -kongl. sekreteraren Sanders möbler undansatta; hanär, såsom bekant, stadd på resa i utlandet. Pill detta kontor lärer, efter hvad flera af de hörda personerna upplyste, dörren varit olåst. :För vidare utredning af saken uppsköts målet till fredagen. — Å Stockholms läns landskansli fortsattes i går undersökningen angående den fredagen den 19 dennes inträffade eldsvåda, som ödelade Djurgårdsteatern. Utom de vid förra förhöret närvarande, hade på kallelse infunnit sig maskinisten Landin, en vid gasverket anställd tjensteman vid namm Holm, kontrollören Lindholm och gasarbetaren Johan Kristoffer Karlström. Om eldens uppkomst vanns dock ingen närmare utredning. För inkallande och hörande afytterligare ett pas personer från gasverket uppsköts målet till nästa lördag. — Af rådhusrättens femte afdelning afdömdes nyligen ett i flera hänseenden intressant mål mellan kamreraären i Östgöta hypotekeförening K. G. Bodin och grosshandlaren härstädes Herman Arosenius. Bodin hade nemligen, enligt hans i stämningsansökningen och under rättegängen gjorda uppgifter, i December månad förlidet år tillsändt kommissarien i rik ts ständers bank S. W. Grapengiesser i trenne rekommenderade paketer, tillhopa 50.000 rdr, med begäran att Grapengiesser ville ombesörja inbetalningen af ett utaf Bodin mot skuldsedel och hypotek af 42 stycken Östgöta hypoteksförenings obligationer, hvardera å 1000 rdr banko, jemte tillhörande räntecoupons, genom stadsmäklaren Johan Holm, upptaget län till ofvannämnde belopp. För fullgörande af detta uppdrag infann sig hr Grapengiesser: den 22 December, och således dagen innan hr Holm inställde sina betalningar, få dennes, kontor och aflemnade de trenne rekommenderade paketerna i obrutet skick jemte åtföljande sedelförteckning, men erhöll härvid af bokhållaren på kontoret, numera grosshandlaren Ouchterlony underrättelse, att de såsom hypotek lemnade obligationerna voro i riksgäldskontoret belånade, samt att lånesumman jemte ränta följaktligen skulle liqvideras genom insättning i rikets ständers bank för riksgäldskontorets räkning. Då emellertid paketerna enligt sedelförteckning innehöllo åtskillisa privatbankssedlar.