Aftonbladet – 31 maj 1865, sida 3

odanade kabinetter oeniga, nämnt bland sådana frågors motståndare de renegater, med hvilkas hjelp frågorna skulle komma att genomdritvas, och, likasom om de hade läst det i almanackan, nämnt den tidpunkt, då något tvetydigt förslag, ett minoritetens skötebarn, skulle få plats bland landets lagar. Tvenne män bar jag känt, hvilka öfverträffade alla vår senats ledare i den politiska clairvoyancens gåfva, och af dessa var den ene en tungsint skräddare, den andre en djupsinnig sadelmakare. Sanningen synes vara den, att inbillningskraften genom vanan förvärfvar en viss ovilkorlig, omedveten förmåga att iakttaga och jemföra, rätta sina egna misstag och fälla ett klart och riktigt omdöme, likasom det yttre ögat vänjer sig vid att jemföra, ordna, bedöma, mäta de föremål, som afspegla sig på baksidan af dess näthinna. Inbillningskraften är ingenting annat än förmågan att afspegla bilder, och det är endast med synnerlig svårighet och enligt den på att vilseleda henne fast bestämda förståndsförmågans befallande vilja, som hon afspeglar bilder, hvilka icke hafva någon sann och naturlig förebild. Jag kan lätt föreställa mig det nyholländska pungdjuret, som jag aldrig sett; men det är endast med största ansträngning och tvungen af falska försäkringar af någon naturforskare, hvars myndighet kufvat mitt förstånd, hvilket i sin tur kufvar min inbillningskraft, som jag kan föreställa mig ett sådant med två hutvuden. Då en österländsk afgudadyrkare föreställde sig en gudom i gestalten af en menniska, men med en örns näbb eller en tjurs horn, var det derför att örnens näbb enligt en filosofisk, på metafysiska undersökningar af gudomens väsende stödd abstraktion, var en sinnebild af öfverjordiskt majestät, eller tjurens horn en symbol af öfvermensklig styrka. Detta är icke någon villfarelse af den okonstlade, barnsliga inbillningskraften, utan metafysiska liknelsers gäckande spetsfundighet. Der inbillningskraften hålles fri från störande orsaker; der de kuster, som omgifva henne, icke kasta någon skugga på hennes vatten, der afspeglar hon med samma trohet stjernap, som är myriader mil aflägsen, och hägern, som nyss flugit upp ur den närstående säfven. Skaldens eller romanförlattarens clairvoyance är skarp i den mån den, medan den fäster sig på aflägsna gestalter, icke sföres af de omskiftningar och vexlingar, som oupphörligt förändra konturerna af välbekanta ting. Med afseende på det som omedelbart rör oss sjelfva i vår praktiska, personliga tillvaro, äro våra uppfattningar sällan klara. Den skickligaste sakförare skall, då han hotas med en rättegång, som sätter hans förmögenhet i fara, rådföra sig med en annan advokat, hvars omdömeskraftt icke är omtöcknad af den oro, som angripit hans egen, och äfven den skarpsyntaste läkare låter, då han blir allvarsamt sjuk, kalla en annan läkare, för att denne mätte undersöka hans tillstånd och föreskrifva honom de medel han bör använda. Om vårt lefnadsyrke är aldrig eå hårdt och prosaiskt, skola vi icke ernå någon större framgång deruti, såvida vi förakta den klarsynthet, som endast inbillningskraften kan skänka. Ingen kan riktigt tänka sig annat än det han är tvungen att föreställa sig; med andra ord, hans tankar måste framställa sig för bonom i bilder. En hvar icke tydligt afbildad tanke är ofullkomlig och ofullgången. Då derför en eller annan älskare af det underbara med gapande mun berättar mig om den magnetiska clairvoyancens förvånande fenomener, nedslår jag honom något genom att säga: ?Ar det alltsamman ?7 Ty jeg kan icke tillbringa en half timme i mitt bibliotek, icke tala förtroligt med någon, som är i stånd att göra den enklaste uppfinning, hvarigenom en sak, eller nyttan ar en sak, som icke blifvit upptäckt i går, skall, om den i dag ses ?med andra synverktyg än ögonen?, i morgon blifva lagd till verldens praktiska besittningar, utan att jag finner exempel på normal clairvoyance, som äro ofantligt mycket mera underbara, än dessa spridda glimtar af elairvoyance i den magnetiska sömnen, hvilka den ene ärar såsom gudomliga, den andra föraktar såsom otroliga.