Våra naturförstörare. I morgon eftermiddag förekommer till behandling hos stadsfullmäktige hr Hiertas motion, som afser hejdandet af Nybrovikens förstöring. — Förstörarne af hufvudstadens vattendrag anstränga sig till det yttersta. Posttiidningen innehöll i går en lång artikel i saken, naturligtvis till försvar för förstörarne. Men detta försvar är ingenting annat än ett uppkok på de 5 komiterades olycksbringande förslag. Det är precist samma gatebilitet som fortfarande går på torra lanet. Man upprepar fortfarande behofvet af ökadt hamnutrymme, under det man fyller den ena hamnen (Nybroviken) och förminskar den andra (Ladugårdslandsviken) genom den mest obehöfliga strandutläggning man kan tänka sig. Vidare visar man den der bron, som i en framtid skall sträckas mellan slottet och Blasieholmen, och hvarigenom ännu en hamn kommer att förstöras. Men hvarföre visar man icke lika öppet det kungliga stallet, hvars uppförande på Skeppsholmen man lika mycket har i faggorna? Högst få ha reda på hvilken stor roll de kungliga hästarne spela i denna tragedi. Man lofvar os3 fortfarande förlängda kajer, under det man tager ifrån oss icke mindre än 1500 fot, liksom man förespeglar oss en större beqvämlighet, oaktadt hamnen aflägsnas med icke mindre än 1100. Man hånar geometrien, liksom man hånar naturen. Den kortare vägen till Djurgården fortfar likaledes att utgöra ett af hufvudskälen till en hel viks förstöring. De kungliga hästarne skola utan tvifvel bli mycket tacksamma derför. Men Ladugårdslandsboerna skola tocka så lagom, sedan de förlorat sina vedskutor, sina båtar med landtmannaprodukter, för att icke omnämna klappbryggor med mera som hörer till fördelarne at ett närbeläget vatten. De skola tacka så lagom, när de en vacker dag finna sig vara grannar till ett osundt träsk. Vi hörde häromdagen en högre geniofficer förklara, att i fall Nybroviken blir uttylld, skall inom några få år ingen vilja bo i närheten af den tordna Nybrohamnen. Slutligen fortfara samma naturförstörare att anse en med blommor och stela trädrader prydd plats vackrare än -n sjövik fylld med fartyg. Öfverallt i andra sjöstäder är man af rakt motsatt åsigt. Men att tala till. våra naturförstörare om skönhet och smak, det är detsamma som att tala om guldbroderade tofflor med dem som gå på tråben. Är det då vanvettet som regerar i Sverges hufvudstad?4 frågade häromdagen en främling, hvilken, medföljande en ar de små ångbåtar som ombesörja trafiken emellan Slottsbacken och Grefbron, fick sigte på utfyllningsarbetet i Ladugårdslandsviken. Ja, svarades, ?det har åtminstone varit bisittare i denna del af stadsstyrelsen så långt man kan minnas tillbaka. Men nu...? Nu har det kanske blifvit ordförande?, inföll främlingen. Så synes det verkligen, ty på ett sämre sätt ha väl hufvudstadens angelägenheter aldrig tillförene varit handhafda, än som nu varit och är fallet. Det är följden af att på höga vigtiga platser sätta personer utan an-. nan framstående egenskap, än en viss i ögonen fallande raskhet. Vi ha haft nog af denna raskhet. Det är den, som låtit Stockholms drägg öfverfalla och misshandla fredliga vandrare på hufvudstadens gator; det är den, som, genom att förstöra några af stadens vackraste och nödvändigaste vattendrag, skall bereda otrefnad och osundhet för hufvudstadens invånare; det är den, som skulle hafva kringspunnit Stockholm med ett fullständigt ryskt polisnät, om den icke i tid blifvit hejdad af hela samhällets förklarade opinion, understödd af icke mindre än rikets begge högsta äklagaremakter; det är den, som, om den icke yiterligare hejdas, skall sluta med att uudergräfva Dens popularitet, som man uteslutande tror sig tjena. -— Aa -— om mvmLs BH