milda naturens lefwande Skiänck med Wijk och hamn åt denna orten, som med millioner juld af andra republiquer, til commerciens bejvämlighet giärna skulle kiöpas, nu genom welerbörandes wanwård, blifvit förwandlad uti en dödelig gravation? ; när vetenstapsakademien läit sanningens ljus flöda i förklarinoen: cat det är klageligit at giödslens samling och uplläggning warder uti ingen af Riksens Städer sså allmänt och nesl. försummad, som här i Kongl. Residence och Hufvudstaden? ; då såg hvar och en uti allt detta den nakna verkligheten för sina ögon, och sjelfva ?wederbörande? vaknade, för några ögonblick åtminstone, från embetets ro till bättre omtanka för allmänt väl. Man sökte ännu att aftvå sig skulden för det som var, men ej att mildra de framställda bilderna af anordningarnes elände. Man försökte ej då att göra svart till hvitt. Nu öfverläts ej vidare all sundhetsvård åt de vid stranderne upsatte påhlar med halsjärn och taflor?; utan beslöts att göra stranden tillgänglig medelst ?giödselns utplanering och stengrus förande deröfver? redan samma år, allenast kiölden tillsätter så att arbetsfolket kan på denna osnygga platts sig hantera och bärga? . Vederbörande kommo slutligen så långt med Ladugårdslandswijkens uppmuddring att i stället, för 3 eller 4 åhr sedan, en roddarebåt knapt kunde wijd Packaretorgshamnen anlägga, nu mera stora wedbåtar, så wäl till Norre malms som menighetens på Ladugårdslandet ganska stora beqvämlighet och förmån, flere på en gång derstädes kunna upplasta?. Då för tiden var nemligen Packartorgets hela östra sida en strand af Ladugäårdslandsviken, och denna vik hade i bredd från Blasieholmen, vid Näckströmmens utfall, till Packartorgets nordöstra hörn, der Träskränniln mynnade, 900 fot eller inemot samma afstånd som från Riddareholmen till Skinnarviksbergen. Det hette då: eljest kan Collegium äfwen för sin del eij annat an tillstå, att den emellan Blasieeholmen och Ladugårdslandet ingående wijken, efter handen blifwit alt mer och mer grund, samt fara wärdt med tijden alldeles gror igen, der till Collegium förnämligast funnit trenne orsaker wara, nemligen först, den myckna orenlighet som utur rinnelen, hwilken kommer ifrån Ladugårdslandet och haft sitt utlopp wijd Packaretorget nedfluttt uti wijken, och då westanwäder blåst, dripvit til . -?Det första har Collegium medelst den omtalte rännelens igienfyllning och nu inrättad stensatt öppen rännsten, med sijt, till orenlighetens afhällande ifrån wijken, sökt att afböja, will ock förmoda att sådant lärer hafwa sin goda nytta?. I de tvenne åtgärder, som nämnde kollegium vidtog för städning af Ladugäårdslandsvikens strand, och såsom hjelp mot vattnets uppgruudning, framträda de båda första af de misstag, hvarmed ingeniörerna plumpat i den vikens historia under nyare tider, så oaflåtligt och så ymnigt, att man borde kunna hoppas det deras förmåga i den delen snart måtte vara tömd. När man drog försorg om den af några tusende lass? bestående giödselns utplanering och stengrus förande deröfver? på stranden; så blott magasmerade man förrådet till pestångor för vår hufvudstad, som redan förut hade nog afsådana förvaringsanstalter. Bland mängden bevis härför må anföras hvad Stockholms Stads Tänkebok för 1625, p. 66, säger: . Ålnr 1625 den 13 Augusti blef af Borgmästarre och Råd bewilliat att den gamble Stadzmuren wid Kornbamn, diit all orenlighet drogz och släpades, skulle omkullrifwas, och thet tegel som deraf benållet blef, förmuras uti bryggehuset der wid Kornhampn, och om borgerskapet hade lust att byggia korswärcksbodar på den dyngeplatzen wid muren, skulle det dem för biiligt priis effteriåtit warda?. Våra fyllningsraserier voro förr, såsom nu, utan gränser. Den omtalte rännelens igenfyllning och nu inrättad stensatt öppen rännsten?, måste, det borde man hafva förstått, förminska det aflopp som der fanns i fordna tider, när rännilen var djup bäck, och mottog vattnet på ömse sidor från kriugliggande ännu betintliga höjder och berg, och förde det friare och renare till viken. Nu måste detta vatten, som ej från marken under kunde tränga upp på rännstenen deröfver, stanna qvar och göra all denna mark sjuk; men all orenlighet, som kom från gatytorna, blef mindre utspädd i ett mindre vatten, och fastnade vid den ojemna stenläggningen, att der afdunsta. Man hade uppenbarligen bordt, i stället för att igenfylla, upprensa denna rännil, såsom landtmannen sitt floddike. Borgmästaren och arkitekten De la Vallge uppgjorde år 1686 ett förslag att af Träskrännilten göra en kanal, hvilket ock utom allt tvifvel är det enda möjliga sätt, att få något affall för grundvattnet på tomterna deromikring, i det att man så leder saltsjön in i dalen till nämnde grundvattens emottagande på kortaste afstånd. Den högsta höjd sialisjön intagit sedan år 1773, då antecxningarne börjades vid Södersluss, intill 1860, är efter nuvarande sluss-skala 17 f. 25, och medlet af saltsjöns högsta vattenständ för alla åren 15 f. 65. Det minsta, hvartill man får beräkna saltsjöns, höjd för affall från markens draineringsrör, kan då antagas vara 16 fot. De minsta af de nya vattenttummor (gouts) under Parisergatorn2, äro 6,74 f. (2 metres) höga rån bottnen till under hvalfvet.. Lägger man dertill hvalfvets tjocklek 30 centimeter och en beklädnad derofvanpå, af beivn, till 1 centimeter, tillsammans 1,35 f., samt ytterligare gatans stenläggning deröfver till hvad den minst kan intaga med 1,41 f., så får man från en sådan trummas botten till markens yta minst 9,50 f., hvilka således skola läggas till Saltsjöns höjd 16 f., för att finna den höjd markens yta måste hafva öfver O på slussens skala, för anläggningen af en sådan trumma ännu oberäknad den höjd som trummans botten särskilt måste hallva för vattenloppet, hvilken höjd åter är beroende af punktens afstånd från Saltsjön. Utom fallets höjd måste således markens yta hafva 25,50 f. öfver noll på slusI