Aftonbladet – 30 maj 1865, sida 2

lärares besynnerligbeter. Detta var i sar ning en sällsynt karakter: modig och lug i faran, känslig och varm för kärlek oc vänskap, med förmåga att se allt i stol och med liflig uppfattning nog för att allti varseblifva äfven de obetydligaste kontraster Daniel hemkom denna afton mer än half annan timma sednare än vanligt, till sto förvåning för Firmin, som aldrig sett si herre så länge uppskjuta besöket hos dofii Florencia. Ty i hennes mors hus tillbrin gade Daniel alla sina lediga stunder och di ämnade han också i afton ställa sine steg. Hans kärlek till Florencia var djur och stark; det var den enda glädje har tillät sig njuta, den enda sällhet som upp. friskade hans trötta själ. Vid denna tidpunkt hade största delen af argentinska republikens unga män, af dem som voro i der ålder då vi kunna gifva och mottaga kärleken varmast och djupast, olifvit tvungna att säga ett evigt farväl åt sin ungdoms gyllene drömmar, åt sitt hjeras utvalda. De flesta af dem hade att akna icke blott sitt fosterland, sin familj ch sin framtid, utan äfven förlusten af en lskad qvinna. Rosas hindrade sålunda i leras hjertan den naturliga utvecklingen at leras starkaste känslor — kärleken och foterlandskänslan. Och under sina irrfärder främmande land, vid krigshären, på hafet, i öknen, blickade de landsflyktige upp not himlen för att skicka en helsning till iderneslandet och en suck till den ölverifna älskarinnan. Visserligen lyste äfven id denna tid en stråle af hopp mot dessa indsflyktige; det tycktes som om deras sak sulle segra. Men om det är möjligt äfven nder den oroligaste tiden af vårt lif, att sthålla tron på och glädja sig öfver en dan förhoppning, då det gäller politiska