Aftonbladet – 27 maj 1865, sida 3

Får barvhusdirektionen till hvad pris som helst afyttra barnbusets tillhörigheter? Till Redaktionen af Aftonbladet. För några dagar sedan erfor jag af tidningarne att flera respektive personer ställt sig i spetsen för insamling af medel för att sätta barnhusdirektionen 1 tillfälle att åt landet utackordera ett större antal späda barn, till förekommande af den större dödlighet som vanligen inträffar mellan 1 och 5 år inom barnhuset. Detta välgörande företag har rönt den framgång att ej allenast 10,000 rdr insamlats, utan har äfven sparbanken, eller rättare dess principaler, medgifvit att 20.000 rdr skulle med vissa vilkor öf. verlemnas till direktionen för att användas till pensioner åt barnhusbarn. Häraf vill det synas som dircktionen för Stora barnhuset saknar nödiga tillgångar för beredande af nödig omvårdnad för de späda varelser som deraf komma i behof. Detta förhållande förekommer besynnerligt, då jag för icke länge sedan erfor att stadsfullmäktige ogillade ett genom deras ombud med grosshandlaren Sundstedt uppgjordt köp af en tomt, derföre att denne person fordrade ett allt för högt pris, jemfördt med det pris barnhusdirektionen fordrade för en Stora barnhuset tillhörande invid hr Sundstedts belägna större tomt. Härvid uppstår den naturliga frågan: har barnhusdirektionen rättighet att till hvad som helst försälja denna barmhertighets-inrättning tillhörande egendom eller har ens någon auktoritet rättighet att lemna tillstånd att bortsälja till inrättningen donerad egendom — dylika donationer pläga vanligen göras för evärderliga tider och kunna således icke bortsäljas godtyckligt, utan är sådant oundvikligt såsom i nu förevarande fall för staden och statens behof, så kan väl ej detta ske på mer än ett sätt och detta skulle vara det i författningar föreskrifna, nemligen expropriation. Då nämnden omöjligen kan undgå att efter bästa samvete se på Stora barnhusets fördelar i första rummet, och det förefaller besynnerligt huruvida stadsfullmäktige kan anse det vara med dess och stadens rättsoch hederskänsla förenligt att ens begagna sig af ett dylikt anbud och dertill gloriefiera sig öfver den fördel de tillskyndat staden genom den förlust ifrågavarande välgörenhetsanstalt gjort genom sin direktions godtyckliga handling. Denna inrättnings ändamål lemnar tillräcklig or sak att för dess egendom fordra det högsta pris. oe—V (Insändt) Herr Redaktör! Tillåt en äldre militär, som icke längre är i tjenst, att uti er tidning få framställa några er. inringar, under förhoppning att de må komma till vederbörandes och isynnerhet till krigsministerns kännedom. Förr, då ett öfningsläger skulle ega rum, ansågs det absolut nödvändigt att en ganska betydlig, i vissa fall onekligen öfverfivdigt stor trossoch