t en sjuk, som lider af enahanda efjukdoms-ymptomer, som de två ofvannämnda. —— — Vi sakna för dagen utrymme för en rtikel, hvilken närmare belyser detämne som behandlas i en uppsats uti gårdagens N. Dagl. Allehanda med öfverskrift ?Jernkonorets lilsfråga?, samt genmäler och faktiskt veriktigar nämnda uppsats. Den skall så fort som möjligt i bladet isflyta. I — De förestående elektorsvalen för bondeståndet. Under denna öfverskrift läser man i Posttidningen följande insända uppsats: Af yttranden i några landsortstidningar vill det synas som hade olika meningar uppstått huru med dessa elektorsval numera kall förfaras, sedan sockenstämmoförordaingen af år 1843 blifvit upphäfd. Grundlagen (Riksdagsordningens 11 ) föreskrifver nemligen, som bekant är, att berörda val skola ske å sockenstämma?. Dessa olika meningar (hvilka egentligen reducera sig till en mycket obetydlig formråga) kunna ej annat än utjemnas, då man ager i betraktande, att den i åberopade srundlagsparagraf omtalade ?sockenstämmat ngalunda är den vanliga så benämnda, med sina i förra sockenstämmoförordningar stadgade förrättningar . m., utan tillhör det slag, om hvilket i 1843 ärs förordning 9 4 mom., lemnas följande hänvisning: För irenden, som enligt särskilda författningar böra vid sockenstämma företagas, gälle hvad derom är föreskrifvet. Den nu ifrågavarande sockenstämman är tså helt enkelt ett särskildt sammanträde if valberättigade socknemedlemmar för ?elektorsval af allmogen? (R. O. 11 ). För denna valstärsma gälla helt andra grunder i afseende på rösträtt och valbarhet. Den har med sockenstämmoförordninsen intet att skaffa, utan endast med grundlagens föreskrifter. I denna mening förstods också här ordet sockenstämma? när 1809 och 1810 årens grundlagar stiftades. Det var först år 1817, som de förut spridda stadgandena om allt hvad till så kallade sockenstämmor körer? bleivo, på presterskapets beäran, i en allmän författning sammanförde. Hvad föreskrifver nu grundlagen i afseende på denia valstämma ? Hvem det tillör att sammankalla den, derom innehåller grundlagen intet. Till och med år 1862 tillkom det sockenstämman (i vanlig bemörkelse) att handlägga socknens ej blott kyrkliga och skolärenden, utan äfven dess hushällning och allmänna angelägenheter. — Presten var dess ordförande och behörig att utlysa densamma såväl som den särskilda valstämman. Enligt nuvaraude anordning af kommunalstyrelsen på landet har den förra sockenstämman sönderfallit i två, den ena för kyrkans och folkskolans angelägenheter, den andra for alla de ärenden (se 7 af kongl. förordningen den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet), som enligt särs-ilda författningar då voro till den gamla ockenstämmans handläggning hänvisade, äfvensom de öfriga angelägenheter, hvilka kommunen såsom sådan eger att vårda, med undastag af hvad kyrkan och folkskolan rörer. Den förra af dessa sockenstämmor kallas, som vi veta, kyrkostämma?; den sednare kommunalstämma?. I den sistnämnda kunna flera socknar tillåtas sammanträda, men regeln är: att hvarje socken på landet utgör för sig en särskild kommun. Då nu för kyrkostämman äro uttryckligen förbehållne kyrkans och skolans angelägenheter, men dit icke kunna rimligen hänuföras ifrågavarande elektorsval för bondeståndet, så tillhör det tydligen ordföranden i den sockenstämma, hvilken numera benämnes kommunalstämma, att sammankalla allmogen till dessa elektorsval, Skall vid en slik valstämma förfaras, i afseende på rösträtt, valbarhet m. m., efter nu gällande kommunalförfattningar ? Ingalunda. Grundlagen utgör äfven här den bestämmande normen. Uttryckligen heter det i åberopade förordnings 35 : Om utväl: jande af elektorer för riksdagsmannaval är särskildt stadgadt.? Riksdagsordningens stadgande i 11 och 15 SS, med hvarandra jemtörde, innebära : 1:o. Att landshöfdingarne skola föreskrifva, att samma dag, då i kyrkorna riksdagskallelsen kungöres, elektorsvalet skall utlysas till nästa söndag. (Kungörelsen om valstämman utfärdas, enligt hvad ofvan är vsadt, af kommunalstämmans ordförande och uppläses af presten från predikstolen, eller kringsändes i det fall, hvarom slutet af 11 handlar.) 2:o. Att till valstämman kallas endast kommunens till elektorsval för bondeståndet erundlagsenligt berättigade medlemmar, således icke andra medlemmar al kommunen. 3:0. Att de valberättigade utse elektor efter hemmantalet. 4:o. Att hvarje socken väljer särskildt, enär grundlagen förutsätter, det hvarje sådan skall skicka elektor till riksdagsmennavulet. 5:0o. Att inga andra vid elektorsvalet komma i fråga, än sådane, som äro till riksdagsmän i bondeståndet valbare enligt riksdagsordninges 15:de och i öfrigt behörige enligt 18:de . (Se Tidskrift för Lagstiftning, Lagskipning och Förvaltning, försia årgången, art. 24, sid. 146 o. f.) Orden Allmogen inom sig? äro att hänföra såväl till 11:te som till 15:de riksdagsordninsen. Angående tydningen efsistnämnda grundlagsstadganden för valrätt och valbarhet till elektorsbefatitningen torde de flesta vara ense.