Aftonbladet – 26 maj 1865, sida 2

— HEmigrantvärfvare. I Wenersborgs Tidning läses: Såsom varning för dem, som kunna angripas af lusten att lemna sitt fosterland och söka en oviss framtid på andra sidan oceanen, anföra vi följande, efter uppgifter, erhållna af personer, som nyss blifvit på det skamligaste sätt narrade att öfvergitva sina hem. Sistlidne påsktid ankom till Karlskoga bergslag en man, som kallade sig Fredrik Ni:sson och lärer bo i huset n:r 10 Lilla Haga i Göteborg. Han sade sig hafva varit 12 år i Amerika och derifrån nu hemkommit för att rädda sina betryckta landsmän och gaf dem löften om guld och gröna skogar i nya verlden, der all rikedom finnes. men icke arbetare. Han sade dem, att han hvarje vecka expedierar 600 menniskor från Göteborg öfver halvet, så länge det finnes fartyg; och att om fartyg komme att fattas, hade amerikanska regeringen lofvat honom disponera krigstartyg för iolkets transporteande till ort och ställe, der de skulle förtjena ända till 20 rdr dagligen; att om de blott kunde sträfva till Göteborg, skulle han der mottaga dem och förse dem med kläder, linne och föda samt fullt upp med penningar och fri resa till Ameririka samt god arbetsförtjenst der för egen räkning. Nordmarks härad i Wermland, som af resenärerna beskrifves såsom det fattigaste land i Sverge, der endast hafren är födan, och arbetsförtjensten; då den finnes, hvilket på långa tider icke varit fallet, gäller 35 å 50 öre pr karldagsverke, hade en stor del arbetsbehöfvande i sitt sköte, då ryk-! tet om mannen, som befordrade fattigt folk till det förloftvade landet framträngde ända dit. Man beslöt sig att gå den 22 mil långa vägen till Karlskoga för att få träffa Nilsson. Här upprul? lades kartor öfver landet Illinois. dit de skulle destineras och det lyckliga Amerika hade icke sin make under solen. De återvände och förde till sina hem, till hustrur och barn, underrättelsen om den förestående resan och förhoppningsfullt motsågo de framtiden. Vären kom och 3 å 4 familjer, tillsammans 22 personer, rustade sig till resan; och sedan de hade sålt sitt lilla bohag och betalt sina skulder företogs den 40 mil långa färden till Göteborg med en reskassa inalles af — 2 rdr. Med tillbjelp af allmänna välgörenheten inträffade de under förra veckan i Göteborg, målet för deras str fvanden och der de nu väntade blifva mättade, klädda och försedda med penningar enligt lötte at Nilsson. Men deras lidande var blott här börjadt; ty Nilsson, som de uppsökte, visade dem ett brutalt förakt vch förklarade att han ingenting hade med dem att skaffa nu sedan kriget var slut; icke ens mödrarnes och. barnens grät och jemmer kunde förmå honom att öppna sin börs till en skärf åt de nödställda, till hunger och lidande hemfallne offren ; och om ej andra välvilliga menniskor, som ömmat för de blottställdas nöd. mellankommit, skulle han öfverlemnat dem att dö utanför sin dörr. För de af gyllene löften bedragna fanns nu, efter 3 dygns vistande i Göteborg, ingenting annat öfrigt än att äter uppsöka den knappa hafrekakan i hemmet; men huru komma hem? Ett hedrande drag framstår här, i det kapten Boström på ängaren Kristinehamn tog dem ombord i sist fartyg, för att utan afgilt befordra dem hit för arbetes erhållande på jernbanan. Äfven här hafva de blifvit försedda med penningar och matvaror, så att de kunde fortsätta färden utåt Westgötalinien, der de hafva hopp om arbetsförtjenst, det enda de kunna begära.