Aftonbladet – 26 maj 1865, sida 2

STOCEHOLM den 26 Maj. Det är under en mycket allvarlig stämning som italienarne i dessa dagar firat minnesfesten öfver sin störste skuld. De ha visserligen haft stora anledningar att glädjas och jubla, när de kastat blicken till baka öfver de sekler af utländskt förtryck och inhemskt split, som förflutit sedan D nte drömde om ett emgt Italien och när de jemiört denna tid med de under, det sista decenniet skapat. Men denna glädje har ingalunda varit oblandad. De underhandlingar, som under de sednaste veckorna pågätt emellan den italienska regeringen och den romerska kurian, och i samband dermed kriogsmygande rykten att konuugen ej mera skulle vara så stälsatt som förr imot prestlistens lockelser och hotelser, ha ingitvit tolket allvarsamma farhägor att en kompromiss skulle, i form af ett konkordat, kunna komma till ständ, som på det betänkligaste blottställer den frihet, Lulien så dyrt tillkämpat sig. Dessa tarhägor äro säkerligen, vi hoppas det åtminstone, ötverdrifna; men öfverdritna eller icke, är det dock ett faktum att de förefinnas hos en betydlig del af nationen och, eliter hvad ett telegram nyligen berättat oss, vållat en allmän jäsning i sinnena. Åt denna oro, sådan den rör sig ej blott hos Italiens patrioter utan älven hos alla dess vänner i utlandet, ger franska tidningen LAvenir National följande uttryck i en af dess hufvudreduktör A. Peyrat undertecknad artikel. Det mäste dock medgifvas att denna nationalhögtidlighet vågot uppgrumlats af en lika vigtig som oväntad händelse. Victor Emanuel underhandlar med Rom! Hvad betyda dessa underhandlingar? Hvad är det fråga om, hvad kan det vara fråga om mellan hofvet i Rom och den italienska regeringen? På hvilken terräng kunna två genom så många svalg skilda makter usderhandla? Häri ligger obestridligen en stor fara, sarnohkt ett telsteg och ett stort misstag. Vi ha underrättelser om saken, hvilka äro egnade att väcka oro hos alla Italiens vänner. Må Victor Emanuel taga sig till vara; han har att göra med tåliga och skickliga fiender, som icke förlåta. Tulien eger frihet, fred, ära och i ganska stort mått sjelfständighet. Detta är oförmodade resultater, men det är icke allt Så länge framtiden icke är oåterkalleligen betryggad, så länge programmet icke är utfördt, d. v. s. så länge icke Italien, fritt från Alperna till Adriatiska hafvet, oomtvisteligt är öfverlemnadt ät italienarne, får Victor Emanuel icke ha mer än en tanke, icke göra någonting, som återupplitvar hans fienders förhoppningar, och fruwför allt iese göra något, som mod fäller Italiens vänners sympatier. Men ingenting kan mera uppskrämma dem än ett närmande till Rom. Hvad mun än må kunna göra, afstår Rom ingenting: för Rom finus det ingen preskription. Rom skall begagna alla tilltällen att ätertaga hvad det ftörlorat, efter att sjelf ha fråmkallat sådana tilltällen. Iulien eftersträfvar naiionel enhet under sin konstitutionelle konungs spira. Allt hvad som icke är denna absoluta enhet, allt hvad som kan försvaga den och sätta den på spel skuddar Tralien ifrån sig, vill icke ti I något pi ha det, och det har rätt. Men utan om är enheten omöjlig, och Savojens monärki lydde endast händelsernas logik den dag, då den satte sig i marsch till Tibern, eler att ha utv dgat sig frän Doras stränder till Arnos slätter. Nu är den i Florens; det är sista rasten, men det är också blott en rast. Härom kan ingen illusion finnas, och hvarje illusion, i fall det vore möjligt att Victor Emanuel har en sådan, skulle bli olycksbringande för honom. Det är derföre atv balien alltsedan är 1859 icke gjort någon med dess ära oförenlig eltergift som allt gilvit vika för dess goda rätt. Det är genom samma fasthet det skull uppnå slutmålet: det italienska parlamentet på Capitolium, Italiens konung i Qvirinalen. På Dantefesten förärade provinsrådet i Fiorens konungen en värja, på hvilken följande vers ur ?Skärselden? var skrifven: Å Vieni a veder la tua Roma che piange Vedova, sola. 7) Denna värja, som Victor Emanuel erhöll i Italiens namn, afhugger underhandlingarue med Rom.? ) Kom att se ditt Rom, en klagande, ensam enka. Skånes enskilda bank. Under den 5 i denna månad har K. M:t meddelat Skånes enskilda bank förlängd oktroj att under ytterliga:e tio år, räknade från och med ingången af nästkommande år 1856, drifva bankrörelse med rätt att utfärda egna banksedlar; hvarjemte K. M:t för samma bank fastställt bolagsreglor, att läna till etterrättelse under den tid oktrojen omattar. — Daglig diligensfart. Med bifall till generalpoststyrelsens hemställan, har K. M:t, under den 28 näsu. April, bemyndigat bemälda styrelse att till daglig utsträcka den emellan Carlskrona och Ronneby inrättade diligensfart, som nu är till fyra gånger i veckan begränsad. — Skogsstaten. I anledning af till K. M. ingif. na ansökningar utaf nedannämnde jägeritjenstemän om understöd af allmänna medel till töretagande innevarande år af resor i de tyska staterna för skogsvetenskapliga ändamål, nemligen öfverjägarne A Fagerlin och G. E. M. Bernhardt, samt extra öf ägarne C. U. Dietrich, B. Martin och A. Leyonflycht, har K. M:t, under den 28 nästl. April, beviljat dem reseunderstöd, hvardera till belopp at 400 rdr, med skyldighet att inom sex månader efter hemkomster. till skogsstvuralcsan Afrifen lf lila 1