Aftonbladet – 24 maj 1865, sida 3

attare bekante f. d. boremästaren i Rar deras L. C. Neckelmann har dött i en åide af 81 år. Herlufsholms skola, grundad af Herh Trolle och Birgitta Göye, firade den 23 M: sitt trehundraärs-jubileum. Inbjudningsskri velsen innebåller en at rektor C. Listov fö fattad öfversigt af skolans öden. Äfve prof. Tyge Becker och öfverläraren Let ha utgilvit bidrag till ekolans historia. UTRIKES. FRANKRIKE. Prins Napoleon har vid aftäckningen afde monument, som blifvit i Ajaccio upprest ti den bonepsrteska familjens ära, bållit e tal, som hufvudsakligen är en apologi ö ver det första kejsaredömet och dess grund läggare, men tillika ett slogs politisk tro: bekännelse, i hvilken priusen uttalar sin dsigter i de vigtigeste af dagens frågor Detta tal tar väckt st rt uppseende iFrank rike, såväl för de ämnen, det behandlu som för den anda, som genomgår det. Mei hvad fom gör det till ett verkligt evåne ment är den oificiella och oftficiösa pressen beteende. Åftonmonitören har så tioga son möjligt vidrört talet, och den stora Moni tören har icke yttrat ett enda ord derom utan iakttoeger. den djupaste tystnad e allenast om talet, ntan ätven om sjeliva at äckningsKögtidligheten. Constitutiopnel be sagnar en utväg, som mer, än-en fullkom lig tystnsd skulle kunna göra, förräder de iutryck, prinsens ord gjort iom de hög: regeringskretsarne ; tidnibgen meddelar nem ligen talet med-uteslutande af vissa ställen hvilka de sjelfständiga tidniogarne; bönt andra le Tenips, göra sig ett elukt nöje a att påpeka och alirycka. : Dessa uteslutnin gar äro verkligen öiverraskande, Sä t.ex har man tsgit bort det ställe, söm hätidla om Napoleon I:s giftermål med Marie Lvuise samt denne suveräns sympatiska ord hans ryktbara dagorder till Washingtons ära. Naturligtvis aksar sig der öffiiöse bladet älven 1ör att meddelad dåsiällen i telef, cer prinsen yftrar sig um påtvens verldsliga makt och om pressfriheten. ENGLAND. I Marchester har ett retormmöte hållits, hvilket bivistades af omkring 5000 perso. ner. Hufvudtälaren, den rudikale underhus: medlemmen W. E: Förster, kow vid dette tillfälle att yttra-sig om-den engelska ari stokratien och det amerikanska kriget. Den engelrka aristokratien bar, avmärkte han, i tordnpa tider gjort England stora tjinster och har förmåga aut ännu göra sadana. Men detta skall hon kunna blott i det fuallet, att hon icke bedrager sig i, stt hön är uästan den enda i verlden. Hvarföre svärmade en så stor del af den engelska aristukråtien för de nordamerikauska sydstaterna? Var det af kärlek till slafveriet eller af hat mot den republikanska regerivgsformen? Det förra trodde tal. lika litet som det sednute. Å:minstöne ansåg han icke huf: vudskälet till förkärleken för sydstaterna l:gga i obenägenheten mot republiken, om ockrå denna icke varit utan allt inflytande. Nej, denna sympati förklarades af den instinktartåde känslan, att i Amerika utsigter skulle ha öppvat sig till en aristokratisk regering, sådan den aldrig funnits der, att i ett ungt anglosachsiskt land en aristokrati slog rot, hvilken skulle bli en stark makt i verlden, om :sydstäterra segrade. Denna instinktartade känsla var det, som gjörde, att aristokratien stod på sydstaternas sida. Sydstaternas aristokrau ger ej. längre: bestänvd, och ingen aristokratisk regering är längre möjlig der. Men det amerikanska folket har midt ibland vedervärdigheter tioget stätt fast vid sin regering, säsom den engelska aristokratien aldrig gjort vid sin. TYSKLAND. Till Neue Pr. Ztg skrifves från Paris, att dervaraude danskar satt i omlopp ett rykte, att hertigen af.-Gliäcksburg, föm emöttoga af kejsaren kort löre dennes afresa vli Algier, anhållit om-hans diplomatiska medverkan till törmän för Augustenburgaren, emedan denbes erkännande vore vida mindre bittert och farligt för Danmark än annexioned med Preussen. fena i Klagomålen ifrån Nordslesvig rörande den dinsktalatide berölkningens förtryckande, ha på sednaste tiden blifvit så täta och högljudda, att preussiska kabinettet deraf tagit sig anledning att anbefalla hr v. Zedliuz företaga en sorgfällig undersökning derom. ÖSTERRIKE. I fråga om de mellan romerska kurian och itahenska regeringen pågående underhandlingar är det faktum icke utan iu ttesse, att Wienkabinettet ej erhöll kännedom derom förr un de redan voro igång. Det var icke österrikiske miuvistern utan påflige nuntien som meddelade Wieherkabinettet kännedom om dessa ser, med tillägg att de rörde endast kyrkiga frågor. Men i detta afseende börjar man hysa tvifvelsmäl; man börjar tillagga lem ätven en politisk betydelse och fruktar ut de egemligen äro riktade mot Österries intressen. Foröna tiders tankar om Ladngårdslanisv.kens värde såsom hamn och om Tffarmemennalalerunsnslnanan I lerna mtta mn