Aftonbladet – 24 maj 1865, sida 2

niel, som alltid roade sig åt att förbryll: don Cånudido. Skulle du vilja hedra min ringa boning med ett hesök?? sAlldeles; det är verkligen min afsigt.s cÅh, det är icke långt härifrån: blot ett par qvarter längre ned.? Jag visste att det skulle vara i närhe. ten; vill ni vara god och visa mig vägen ? Hitåt?, sade don Cåndido, och tog a på gatan de Cuyo, der han snart stannade framför ett hus, hvars vördnadsvärda utse. ende angaf det, om ej säsom dotter, åtmin. stone dotterdotter af de byggnader, som å1 1580 reste sig i den af guvernören don Juan de Garay, då grundlagda staden Trinidad y Puerto de Bueoos Aires, Don Cåndido klappade på porten, som öppnades af en qvinna, hvilken säker. ligen räknat femtio vintrar sedan våren flydde från hennes kinder, och hvilken en god spanior skulle kalla ama de Haves (hushållerska, herrskarinna öfver nycklarne egentligen, men som vi, goda amerikanare, utmärka med namne. sefiora mayor. äldre, egentligen större, fruntis mer). Hon var läng till växten, något fet och väl insvep: i en ylleschal. Hon öppnade porten långsamt och såg på Daniel. såsom gamla gummor pläga betrakta främlingar, d. v. s. med en viss nyfikenhet. ?Åro ljusen tända i mitt skrifrum, dofta Nicolassa?? frågade don Cåndido. ?Allisedan aftonbö en?, svarade den goda Jvinnan med detta skarpa, gutturala tonall, som utmärker invånarve i provinsen Cuyn, hvilken accent de aldrig förlora, är: ven om de tillbringa ald-ig så många år ångt från sitt hemland; det tyckes nästen vara ett stycke af dettas jord, sum fastnat sirupva på dun.