gång, då den gafs af den italienska truppen, som var väl förtrogen dermed. Fru Michaeli hade emellertid tilltälle att i titelrollen flerstädes utveckla sin öfverlägsna talang i koloratursången, och om ocksä roilens art icke rätt öfve ensstämmer med hennes konstnärslynne, kunde man väl märka att sångerskan egnat ganska mycken uppmärksamhet äfven åt den dramatiska delen af rollen. Hr Behrens var en ståtlig Alfonso och hans präktiga röst af mycken effekt. MIl Lublin sjöng Orsinis dryckesvisa i sista akten på ett särdeles vårdadt och förtjenstfullt sätt och rörde sig med ledighet och behag i den manliga kostymen. Hr Scheter visade sig som Gennaro knappast vara mera herre öfver sin rösts resurser än öfver sin gestikulation och sina rörelser i allmänhet. hvilka sednare genom en alltför stor häftighet, emellanåt råkade i en menlig och komisk kollisiop med öfriga medspelande; till ex. en gång på ett så bakvändt sätt mot fru Michaeli, att rent nöd:vång föranledde henne att afvärjande puffa honom kraftigt i ryggen.