Aftonbladet – 22 maj 1865, sida 3

it är 1743 nödsakade, hos Eders Kongt Maij:t insinuerat 2 ne särskilie underdånige eswärsskrifter;, som innehöllo 3:ne besynwerliga Klagopwneter, därutinnan bestöende: först at här vrid Ladngårdslandet icke en. våg wid Parmimätarestugan blitvit inrättad, huru så til förekommande afträvgsel, som ewakande af wupsichten, wid de ordinarie ictualie wågerne, uppå Riksens höglofl. Htänders godttimnande oc: underdåniga hemtällande Ederss Kongl. Manij:t redan d. 5 jlunii 1735, somm war 8 åhr förut, med Kongl. imhet betalt Magistraten om en slik nödig nrättning dragga behörig försorg. Uti den undra Klagopumneten är af menigheten unlerdänigt audrragit, hurusom den ädla Muanstraten med de på Ladugårdslandet bonde invänare:s tilhielp och uthgitt, wäl åtit i den gamla träbryggans ställe, upp: ygga en stentbro ) öfver wijken, men elan oförmodligsen lätit sätta bom före, ålagt en dryg contribution för öfwertarien och hort arrenuderatt inkomsten, hwaiföre menigheten underdämigst auvuholl, at denna uthvift i anseende til då andragne skiähl måtte uphöra och passagen lemnas frij. Det 3:die underdåniga besväret förde med sig en ganska klagelig underdänig berättelse om wijkenus, hamnarnes och Jastadieplatzarnes oförsvarliga washnohärt: och wäårdande, snart til obotelig skada för det allmenna, både dä och i eftertijden, med underdånig bewekelig bön, at sädaut genom wederbörandes skyudesamma skyldiga försorg mätte hielpas och förekommas. Och ehuruväl Eders Kongl. Maij:t så nådigt hugnat menigheten med dess Kongl. omwårdnad, at dessa 2:ne underdåniza beswärsskrifter, samma dag som de blitvit insinuerade, äfven blefvo Communicerade med den Ädle Magistraten til skyndesam underdån:g förklaring. I anledning hwaraf och på en så god begynnelse, menigheten giort sig fägnesamt hopp om åstundad wärkstöllighet, åtminstone af någor i ofwanberörde måhl; Så mäste man icke dessmindre nu med underdånig klagan berätta, at man förnummit det den ädla mag straten, oachtadt, at nu snart 2:ne runda ähr sedan den tijden äro förlidne, de dessutan mer än en sång från Eders Kongl. Maij:ts Cancellie munt ligen skola blitvit päminte, icke en gång med de befalte underdäniga törklarinoarne til Eders Kongl. Maij:t inkommit, mindre något af det ölwerklagade athulpit. Wågen, hvilken som törbemält är för 10 ihr sedan både af Eders Kongl. Maij:t och Rik-ens högl. Ständer bluwit anbefalt at nrättas, är änmu icke inrättad, och de nåligt påsyftade ändemählen således icke wunne, utan lasten så wäl för den här tiltagande menigheten med lång wäg och trängsel wid de ordinarie victualie wägarne i staden, som upsichten därstädes blifvit svårare. — Broskatten, utan lika exempel ålagd, continuerar ännu och giör communication emellan dageligen corresponderande und: rsätare och summanboende tolk uti en stad eftertänkelig dyr, som utien swär tijd alt mer och mer jemte andra monga oumgängeliga utgifter mattar och uthmärglar snevånarne så mycket oundwikelizare, sm öfverfarten öfwer berörde Bro, hwar dag derigenom blilwer nödwändigare och oftare, at Wijken genom bristande upsicht dageligen allt mer och mer så upiylles med orenlighet, at nu knapt någon stor lastad bäth, mindre sådan skuti kan nalkas wär bro och Jlastadieplatz, utan när fartyg med os3 nödiga waror seglande komma dijt nödgas de ofta wända om igen och gå sin kos tilbaka, d. eij annat kan vara än at bäde de och w:j, i anseeude til wär olägenhet ä ömse sijdor, biuda hwarandra ogiärna och qualsamt farwäl, med den medymkan wärde upmuntran, at de hortfarande be oss besöka sig igen och wara wälkomue til dem, wid andra bequämwa, men wvss aflägene hamnar. — Strancen wid denna wijk och wissa gator äro så uphögde och beprydde, at man billigt har tförsyn, dem för ders Kongl. Maij:t at beskriiwa; Wij böra i det mählet af uuderdånig wördnud stadna, och blätt berätta, at så trumt icke skyudesamma mått bilutwa wid handen tague, så wåga de där upreste stora orena högar, at hota hela: Eders Kongl. Muij:ts Residence stad med smittosam siukdom och brådöd, Ihvaraf Eders Kongl. Maj:ts Artillerie waclht och åtskillige at dess ädla manskap på pcosternc, i synnerhet höstetijden, jemte antdra bewisligen warit beklagelige exempel, och således tillika oskyldige offer, för vedeerbörande wård och upsicht ägandes begämgne felachtigheter. På et sådant sätt, Allernådigste Konung! äre Eders Komgl. Muij:ts trogne undersätare här å orten ämgstade och inspärrade både till landz och watn, och således har den gifmilda naturens lefwande Skiävek med Wijk och hanan åt denna orten, som med millioner guld! af andra republiquer, til commerciens bequiämlighet giärna skul:e kiöpas, nu genom wedlerbörandes wanwäård, blifvit förwandlad utii en dödelig gravation, hvilken i-ynnerhett närboeude i deras eljest sälla och fördehlacmtiga ort, smärtsamt önska sig med hus och Ihem kunna undfly. Bäde egen och efterkommande menigheters så wäl som hela stadens tiörestående stora olägenhet tillåter icke dettia at förtiga. Oräkneliga iöfwertygelser om Eders Kongl. Mnaij:ts Faderliiga ömhet för dess trogua uudersåtares wälliärd giör menigheten försäkrad, at Eders Kovgl. Maij:t med nådigt förbarmande amser dess lijdande, som de nu genom dess itererade underdänviga och justo dolore frambragte klagan för Eders Kongl: Mnij:ts dyra thron underdånigst nedlägga, de giöra sig ock otwifwelachtuigt hopp att Eders Kongl. Maij:t med näd upptage:, at menigheten ytterligare härmed uuderdånigst anhäller, det Eders Kovgl. Maij:t täcktes, så eftertryckeligen i nåder afhielpa dessa menighetens tryckande underdäwiga besvar, at lydna må blitwa fruchten af Eders Kovgl. Muij:ts högstbeprista rättrådighet, och att genom Esders Kongl. Maj:ts höga macht och Konunvga Myndighet, wederbörande må be