AMALIA. Boman i tvenne delar. Ar Jose Mårmol). öfversättning från Spanskan af fru M. Langlet, född Söderen. FÖRSTA DELEN. ANDRA AFDELNINGEN, Första KAPITLET, Amalia Såenz de Olabarrieta. Tucuman är verldens trädgård, så skön och så storartad är dess natur?, skref kapten Andrews i sin resa i södra Amerika?, tryckt i London 1827; denna likuelse torde synas mången öfverdritven, men den som varit i Tucuman skall finna den föga afvikande från verkliga förhållandet. Allt hvad den tropiska naturen eger af sköuhet, ljus ch poesi, synes här vara förenadt, gom om Tucuman vore skapadt till ett paradis åt de englar, hvilka flytt från den vilda och ofruktbara ödemark, som sträcker sig från Estrecho till Bolivia och från Anderna till Uraguay. Den ljufva, af blomsterdoft fyllda luften, det rika och dock milda solljus, som breder sig öfver den ofruktbara marken, de at blommor och fåglar uppfyllda skogarne, med ett ord, hela den sköna naturen, inverkar harmoniskt på inbyggarne i detta herrliga land och gilver hela deres lif; hela. deras verldsäskädning, en poetisk skiftning, lika rik som intagande. Mennisko! jertat är isynnerhet beroende af klimatet, huru mycket uppfostran sedermera än må försköna eller vanställa dess ursprungliga form. Och i Tucuman, som i alla dessa herrliga länder, der luften upp) Se A. B. n:r 83—85, 87, 89—92, 94, 96—102, 104, 108, 107, 109. 112 och 113