Aftonbladet – 20 maj 1865, sida 2

upphöjda och rena tankar hennes ut eende läter oss ana. Hennes materiella skönhet förandligas sålunda, då blicken talar om en ädel själ och formen om naturens högsta fulländning, tillsammans bildande ett helt så fullkomligt och rikt, som någonsinpå jorden kan ega sin tillvaro. Likt kalken af en lilja, vaggande för aftonvinden, böjde sig det sköna hufvudet framåt medan de milda ögonen fästades på Luisa, som stod framför sin matmoder. Denna frågade nu med ett förtjusande Ile ende: Har jag sofvit länge, Luisa ?4 4Icke länge, seiioras, svarade flickan småleende, men längre än vanligt. Har jag talat i sömnen?? Nej, icke ett enda ord, men ni har smålett två gånger.? Det är verkligen så; jag vet att jag icke sagt något, och att jag smålett tvenne gänger. Huru, sefiora? Ni vet då hvad som sker när ni sofver?? Men jag sofver icke egentligen, min LuisaX4, sade Amalia med en vänlig blick på barnet. Oh, jo, ni sofver nog, seliora! Nej, Luisa; jag är lullkomligt vaken då du tror mig solva. Jag tillsluter ögonen nästan ofrivilligt, jag vet ej hvad som tilldrager sig omkring mig, och dock sofver jag icke, ty jag vet hvad jug under tiden iävker och känner. Jag ser saker som ej siro verkliga, jag hör röster som ej tala likt menniskoröster, jag lider eller fröjdar mig allt efter de bilder min fantasi för mig upprullar, och dock drömmer jag icke. Dä jag sedan vaknar, eller hvad jag skall kalla det, påminner jag mig fulikomligt allt hvad som gått förbi min själs öga, ja, ännu mera, jag fortlefver längt efteråt i denna inbillningens verld och tycker mig se de väsenden jug der skädat, som nyss, till exempel, då jag tyckte mig se honom komma tillbaka hit och sätta sig vid min gida......