Lägg skatt på lasen och tull påt lyxen, Men ej för stor uppå plog och yxcen Och hvad som gär genom bonden:ss hand. Uppmuntra slöj er och lifva handtel, Fördyra brottet, men ärlig vandel Må ej betungas i fattigt land. Upplifva dygden i all dess styrlka, I ödmjukhet bör ä n Gud man dyrka, Men ej med träldom och hednisk art; Häf upp de lagar, som hålla anden Beängslad inom de trånga banden Af menskostadgar och trosplakat! Ty slafven gifver ej Gud sin dyrkan Med tvunget hjerta och tvungen kropp. Cerev onien kun ej betäcka Hans andes nöd och hans ånger väcka, Ej tro och kärlek och bättre hopp. Skrik ej så häftigt om villolära, Det är för kristna en stö re ära Att vinna seger med andans svärd. Det är ju ömkligt, om kyrkan skryter Och präålar med sina proselyter, Blott egen ta:.ke är ära värd. Gif ej prelater för stora löner, Då glömmes tjensten och trogna böner Och sann gudsiruktan vid läckert bord. Sätt prester af, som ej redligt vandra, De tro ulfvar — men sätt till andra, Som troget vårda sin dyra hjord.3 Det icke höfves en prest att tigga Och att med armod i bygden ligga, Då lönen tagit ett snöpligt slut. Reglera så, att de lägre hafva Sitt fulla bröd, att de slippa skafva, Låt lönen jemndelt af stat gå ut. Gif ej för mycket åt höga herrar, Man endast vägen för lägre spärrar, Kanske för snillrik och dygdig man. Lät prålet köpa sin egen tröja, Så slipper fången utur sin boja, På bytet tror jag man vinna kan. Ej blott på tjufvar öch arrestanter, Också på herrar och kommendanter Må legen fästa en Örnablick. Om förman sköter sin tjenst helt trogen, Blir tjenarn sällan för brottet. mogen, Ty vagnen går. efter vägens skick. Drag in på embetsmän:personalen., . . De slippa. sjeltva då den skandalen, Att lönen icke för-demsstår bi: Känske de lägre; som skötå tjensteni; Förnöjas väl med.den halfva vinsten, Och. buru lyckliga äro vi? Gif vapen ej blött åt militären, Men dela rundeligt ut. gevären Att folket skyddar vårt gamla Tand: Gör krigare af hvar man i Norden, Som eger mod och som odlär jorden, Då hålles fienden. från vär strand. . För älskad konung, för bärn och maka Tar svensken svärd och går ej tillbaka Att söka skydd..bakom. ugnens skärm ; Ar: landets. välfärd det-högsta. målet Och sinnet klart-åom det blatika stålet, Då dignar icke Hans trogha arm: Må lag-ej blott uppå papper skrifvas, DEt är förgängligt, kan sönderrifwas, Och åldern blekär ut mången skrift: Lät lagen ristas i menskosinuet, TiHämpas skarpt, att den blir i minnet, Som äldrig runa på hjeltegrift! Ej må cet vara för många lagar, Måvgfalden redan ail kraft försvagar, Hvem går väl rätt i en labyrint? . Behåll de goda, stryk ut de andra, Det blir ej ändå så lätt att vandra För menskosinnet, så ofta blindt. Må sann upplysning sin solglans sprida Krivg mörka. ejder i Kretsar vida P Och värma hj-rtat i stelnadt bröst; Då söart skall ses, huru; dygden främjas, Hur dräbg öch herre och boude sämjas, Med hand och själ och med vänlig röst. Hvad är en menska? ;Den andres like; Så väl den fåttige som den rike, Och hög och låg är af.samma hull; Blott dygden är det oeh-ädla seder, Som adla menskan; med verklig heder Men falsk är dyrkan för bördens skull. . Ej bättre kan då.en Nordbo önska, Än frid och frihet må herrligt grönska Omkring: palatset och bondens gård. I skydd åt lagar och god regering Ea hvar skall sköta sitt stånds handtering Och hägna landet med ömsinnt vård. Men än slår Sverge af blygsel neder Sin blick för Norge, vår systers heder, Som länge -bändit-sin frihetskrans.: Hur lyckligt är icke detta rike, Dess grundlags-perla har kvappt sin like, Om sådan ordning i Sverge fanns! Om sakta går det — likväl på vägen, Se ej tillbaka, var ej förlägen, En ringa början Kar aälting haft. cv Vid nästa riksdäg vi få väl skåda, Om rätt. och sanning ej skola råda, Om riksdagsmannen har mod och kraft. i 20 oo (nsändt.) Usurpatorer på Klara kyrkogård. NJA HR dre YR st AR He FE RR Låt tvång och träldom gå ut ur kyrkan, I ST RR