komma till öfverläggning, är dock att herrar komiterade icke med ett ord upptagit til besvarande den väsentliga och enligt min och mångas uppfattning afgörande invändning, som arbetschefen för stadens vattenbyggnader i sitt memorial hade anfört om vådan af den inskränkning, som genom igenfyllningen kommer att ske i utrymmet för tillförseln af de varor, som på båtar inkomma från Saltsjösidan. Denna invändnings obestridlighet kan emellertid af hvar och en med egna ögon bevittnas. Ännu i går af ton och oaktadt ett ej obetydligt stycke närmast Nybron redan är fyldt hade man tillfälle att på stället se ej mindre än 42 segelbåtar, som låga och utan tvifvel ännu i detta ögonblick ligga endast på den ena sidan utefter en strandlängd af öfver 500 alnar inom den linie, som skulle utgöra gränsen för utfyllningen, lastade med kalk, sand, ved, hö, halm och andra landtmannavaror, hvilka utgöra föremål för hufvudstadens invånares husbehof och utan magasinering hemföras till köparne. Som det icke låter tänka sig, att behofvet af dessa artiklar kan försvinna derigenom att Nybroviken igenfylles, så är det ocaså klart, att de skutor, på hvilka de hitföras, måste upptaga ett motsvarande utrymme vid kajen framför utfyllningen och er borttoga ett dylikt utrymme för den större sjölarten, utan att älven beräkna det af arbetschefen likaledes påpekade ganska stora behofvet af en fiskhamn för hela Norrmalm. Anager man vidare att ettlika stort antal af dylika skutor söka hamn på andra sidan viken åt Blasieholmen, hvilket med hufvudstadens växande befolkning ganska sannolikt inom en.ej aflägsen tid skall in träffa, så skulle intet utrymme å den nya kajen för den större sjöfartens behof äterstå. Enda verkan 1 afseende på den första punkten blir således, dels ait hamnutrymmet betydligt lörminskas, dels tillträdet der till kommer flera hundra alnar längre bort från centrum af befolkningen. Den andra punkten: att vinna en genväg till Djurgården är påtagligen af helt och hållet underordnad betydenhet, isynnerhet numera, sedan den ojemförligt största delen af trafiken till och ifrån Djurgården besörjes med ångbåfär under den årstid; då Djurgården egentligen besökes. Men, äfven i detta afseende hafva herrar komiterade lemnat obesvarad arbetschefens invändning derom, att en bro mellan Logården. och museum, som skulle utgöra ena hufvudvilkoret för att erhålla en sådan genväg, skulle i och för sig åstadkomma en oersättlig skada genom att göra hela kajutrymmet ifrån museum till Carl XIII:s torg obegagneligt för vedskutor och sålunda betydligt fördyra vedtransporten då vedskutorna behölde förvisas till aflägsna trakter. Det tredje eller sanitära skälet lär vid ärmare granskning finnas åtminstone tvifvelaktigt, om man, betraktar. dels den sanka: beskaffenhet, som marken äfven efter fyll-; ningen skulle bibehålla, dels å andra sidan lättheten att genom muddring hålla hamnen i ordentligt skick, om den får förblifva öppen. Blott det fjerde skälet återstår då, nemligen .förskönandet, men med. hvilket of fer? Och dessutom om också i vår hufvudstad synes råda en oeftergiflig höjelse utt välja stränderna till ett föremål för det estetiska sinnets fordringar på bekostnad af nyttan och utan att se på nägra uppoffrinsar för befolkningen genom trafikens försvårande, så synes redan hafva blifvit tillräckigt sörjdt för dessa fordringars uppfyllande venom den första af K. M:t fastställda plaien för strandgatans och dermed föreslagna allers ordnande. Jag vågar derföre vördsamt föreslå, att rr stadsfullmäktige, med afseende på de stora olägenheter, som det påbegynta verkställandet af beslutet om Nybrovikens igenfyllande onekligen Jagt i dagen, mätte taga denna fråga i sin helhet i förnyadt ompröfvande samt att, om denna motion öfveremnas till beredningsutskottets utlåtande, utskottet må förstänvdigas föranstalta derom, att det påbörjade fyllningsarbetet varler inståldt intilldess nytt beslut kan hinna saken fättas.?