Aftonbladet – 17 maj 1865, sida 2

Lefve lagarnes ärorika återställare!X ropade ed af församlingens medlemmar. Lefve hans dotter, sefforita Manuelita Rosas y Ezcurras! ropade en annan, Död åt fransmännen och deras nattmössekonung!4 ropade en tredje. Mina herrar, fortfor presidenten, för att vår hjeltemodige lagarnes återställare skall kunna rädda konfederationen... kunna rädda konfederationen... för att vår ärorike lagarnes återställare skall kunna... rädda konfederationen ... Från den öfverhängande faran, hviskade Daniel, Från den öfverhängande faran, hvaraf den hotas, måste vi intill döden förfölja uniarierna,.. Död ät de vilda, vämjeliga unitarierna! ropade hela sällskapet i korus. XVår ärorike diktator kan ej vara. nöjd med oss om vi ej tjena honom som sig bör, fortfor Salomon. Nu kommer det som tilldrog sig inatt, hviskade Daniel och räckte honöm en näsduk för att germed torka svetten ur pannan. Nu kommer det som tilldrog sig i natt, upprepadie Salomon oskyldigt, som om detta varit en del af talet. Daniel drog honom hårdt i tröjärmen. Mina herrarX, fortfor Salomon, vi veta alla att några al de vilda, vämjeliga unitarierna i natt försökt att fly, men att detta ej lyckats dem emedan kommendanten Cuiufo är god federalist. Men emellertid har en af dem undkommit, man vet icke huru, och detta skall utan tvifvel alla dagar upprepas om det ej förekommes. Jag har derlföre sammankallat er för att bedja er svärja at uppbjuda alla era krafter för att uppsöka och fasttaga denna vilda, vämjeliga unitarie. Det är hvad vår ärorike diktator önskar. Jag Har ingenting vidare att tillägga; lefve vår ärorike diktator, lagarnes återställare! Död åt alla konfederationens fiender!? Dessa utrop upprepades, likasom nyss, under mer än tio minuters tid, sävtil i sa