AMALIA. Roman i tvenne delar. Ar Jose Mårmol). Daniel athörde hennes berättelse med största sjelfbeherrskniog och utan ait en enda gång afbryta henne. Men då hon slutat utbrast han: Det är afskyvärdt! Hela denna familj består af demoner, tror jag; den ena mördar med dolken, den andra med tungan. Afekyvärdt! Att så kunna plåga en stackars flickas hjerta! Florencia, fortfor han, ?jag skulle förolämpa dig, om jag trodde att du kunde sätta mitt nej, mot denna qvinnas ja. Allt hvad hon sagt dig var blott förtal, endast för att plåga dig, och jag säger ännu en gång att jag ej kan tro det du skulle vilja tveka mellan denna qvinna och mig. Icke i vanliga fall, men i detta, Daniel, kan jag blott uppskjuta mitt bedömande af saken?, svarade Florencia, som ej mera tviflade på Daniels kärlek, men som likt alla qvinnor ej ville erkänna att hon obetänksamt framkastat den orättvis beskyllning mot den man hon älskade. Du tviflar på mig, Florencia. Daniel, jag vill se Amalia och göra hennes bekantskap.? ?Gerna.? Jag vill redan i nästa vecka sammanträffa med henne.? Gerna; hvad vill du mera?? frågade Daniel allvarsamt. ) Se A. B. n:r 83—85, 87. 89-92, 94, 96—102, 104, 108, 107 och 109.