— 1 går afton gafs på Kongl. stora teatern för första gången VWVäringarne i Miklagård, Oehlenschlägers bekanta tragedi, hvilkeu benämning i svenska öfversättningen blifvit med största skäl utbyit mot den at skådespel. Styckets många anslående och poetiskt elf-kifalla scener, i förening med dess goda återgilvande och vårdade uppsättning, tycktes särdeles intressera publiken, som tera gånger gaf sitt lifli a bitall tillkänna. Hr Elmland, som innehade hufvudrollen (Harald Hårdråde), inropades etter andra akten samt jemte fru Swartz (Maria) efter skädespelets slut. Hr Swartz tramställning af den gamle, fjantige, byzantinske kejsaren var originel, mästerlig och konseqvent senomförd. Vi återkomma oförtöfvadt till en utförlig redogörelse för denna intressanta teaterföretelse; men anse oss icke böra uppskjuta ett par anmärkningar, af hvilka den ena drabbar kostymordonnatören, den andra den sceniska instruktören. Det är en högst egendomlig uppfattning hos den förre att låta Väringarne i utseendet ha ett visst slägtlycke med de råaste bland Söderhafsöarnes vildar, att låta dem anlända till Bysanz barnufvade och allesammans utstyrda med det mest fantastiska vidiyftigt lurfviga och tofviga här, som hänger ned öfver panna och ögon. Det är visserligen sannt, att de öfverörlinade och vekliga byzantinarne måste berakta dessa nordens sörer såsom barbarer; nen af fornnordiska hjeltesagorna finna vi illräckligt, att de nordiska kämparne vid lenna tid företedde en icke obetydlig grad af yttre hyfsning och många elementer af ridderligt väsende. Det förvända sätt, hvarpå man å scenen hos oss ofta uttalar rämmande ord och namn, när i detta stycke sin kulmination. De grekiska benämninsarne på åtskilliga befattningar förvrängas och fransyskiseras till en hög grad af löjighet. Det synes som skulle man kunna r sådana tillfällen i och för sceninstruk ionen adjungera någon litterat person. Men ifven den tarfligaste instruktör borde kunna inderrätta mill Åberg, som ofta har en synnerlig otur med främmande ord, att det icke sår an till ex. att hålla allokutioner till gudinnan ?Artemis?. —