hvad som förut tilldragit sig, och medar Daniel fästade kedjan om hennes hals dold hon ansigtet i händerna och brast i tärar tårar som ändtligen lyftade från hennes unga hjerta den tyngd, som så länge sam manpressat det. Nu tviflade hon ej mera nu egde hon blott kärlek och ömhet fö Daniel; ty ögonblicket sedan en qvinne gjutit tårar i öm försoning älskar hon dub. beit den man som är henne kär. Fem minuter sednare var Florencia allense i salongen och tryckte härslingan med me daljongen gång på gång till sina läppar. Daniel var redan på väg till presidenten Salomons hus. TRETTONDE KAPITLET. Presidenten Salomon. Midt emot den lilla kyrkan San Nicolos. der gatorna Corrientes och Corrito korsa hvarandra, stod vid den tid vår berättelse börjar ett gammalt hus med mycket små, utbyggda fönster, med en tung och stor port ät gatan, som utgjordes af blott en enda dörr, och med en veranda af trä, der man hvarje afton, sedan klockan ringt till aftonbön, kunde få se husets egare njuta af aftonsvalkan. Han var då alltid i skjortärmarne, med byxorna uppvikta öfver stöfvelskaften och hade alltid en papperscigarr i högra handen och ett glas lemonad iden venstra, hvilket sednare påfylldes ungefär hvar tredje minut. Han tycktes vara omkring sextio år och var af en så enorm kroppsstorlek, att han kunnat täfla med den största oxe på Förenta Staternas årliga exposition; hans armar voro som tio andra armar och hans kropp som tio andra kropar. Son af en gammal spanior, till yrket