STOCKHOLM tden 16 Maj. Industrintställningarne i Stockholm och Köpenhamn år 1866. (Ur ett bref från Köpenhamn.) Den olyckliga inbjudningen till. en exposition härstädes nästa år är frukten af en strid mellan skandinaver och antiskandinaver, i hvilken de sednare segrat i följd af oförsigtighet å de förr s sida. Sammanhanget är, efter hvad jag kunnat erfara, foljande. En industriutställning i Malmö år 1865 var påtänkt, kanske var äfven — jag minns ej med visshet — inbjudning utfärdad. Naturligtvis skulle danske slöjdidkare komma att deltaga deri. Men i härvarande industriförening finns en del medlemmar af augustiföreningen, isynnerhet! folk som har ett hofframför sin yrkestitel; dessa tyckte, det var obehagligt att en skandinavisk utställning skulle komma till stånd, hvarföre de framträdde med förslag om en utställning i Köpenhamn i år samtidigt med den i Malmö. De fingo lätt nog med sig en del personer, som ej besinnade att saken kunde ha politisk betydelse. Men från flertalets sida reste gig opposition, dels emedan det är en direkt fördel för vår industri att få mäta sig med den svenska framför att stå allena, dels derföre att man icke ville något, som kunde tydas såsom en antiskandinavisk demonstration. Man öfvergaf således planen till en utställning i Köpenhamn i år; men 1866 fanns ju intet hinder? Visserligen beslöts å skandinaviska nationalekonomiska mötet 1 Göteborg 1863, att man skulle föranstalta en nordisk industriutställning i Stockholm ; men om denna plan kände man endast, att utställningen var bestämd till 1866 eller 1867. Då nu det är vanligare att komma för sent än för tidigt, så antog man att den svenska utställningen ej skulle bli af förr än 1867; från svensk sida var ju intet definitivt beslut fattadt, ej heller någon inbjudning utfärdad. Det var en oförlåtlig tanklösbet a de skandinaviskt sinnade inbjudarne att ej skaffa sig bestämd underrättelse, innan de satte sina namn under inbjudningen, hvars utfärdande ifrigt åskyndades af de augustinske? deltagarne. ågra af dessa visste väl, hvad resultatet skulle blifva, nemligen missnöje i Sverge, men tego försigtigtvis dermed, undantagandes måhända inför kronprinsen, som de kanske just derigenom förmått att vara med. Så skedde olyckan, som dock ej är ohjelplig, om man blott i Sverge vill visa de förslag nåsot tillmötesgående, som från dansk sida kunna framställas för att omintetgöra de skadliga verkningarne aft kollisionen.