Aftonbladet – 15 maj 1865, sida 3

Gustaf, Fyris, Upsala och Garibaldi hafva redan till Stockholm återfört de flesta derifrån ankomna resande, och de främmande gästerna från kringliggande landsbygd ha äfven begifvit sig härifrån. Men jag återtager min i lördagsbrefvet afbrutna redogörelse för karnavalen. Tillj den deri förekommande skildring af Södermanlands och Nerikes nations festtåg fårjag tillävga att på den tafla, som föreställde Djurgåden den 1 Maj 1775, förekommo utom Bellmansscenerna äfve. en mängd figurer, tillhörande Gustaf III:s hof. Huruvida han sjelf var med, observerade jag icke, men förmodar det. På den andra taflan, föreställande Djurgården den 1 Maj 1865 sågos ätskilliga medlemmar af Carl XV:s hof, hoffruntimret; vidare norska skarpskyttar och lifgardister med sina älskarinnor, poliskonstaplar med nummer på kragen, äfvensom stadsbud. Det förstås af sig sjelf att polismästaren Wallenberg var ute på Djurgården för den allmänna säkerhetens och ordningens skull. Artvenså får jag göra det tillägg att, då de ryttare, som samtidigt med tågets ankomst till Polacksbacken framsprängde öfver fältet, passerade förbi den estrad, å hvilken den musikkår, som spelade under aftonen, var placerad, afblåstes folksången under folkmassans hurrarop. För de möjliga misstag och förbiseenden af scener och personer, hvartill er korrespondent kan gora sig skyldig i det följande, utbeder han sig respektive nationernas öfverseende, anförande såsom ursäkt, att det var nästan omöjligt att taga reda på eller följa med allt, då han endast hade nägra timmar under sjelfva festen sig tillmätt för ändamålet. En brist i arrangemangerna var enligt hans tanka, att allmänheten icke hade tillgång till programmer öfver karnavalen, hvarigenom mycket för åskädarne gick förloradt, liksom det alltid skulle gå vid åseendet af en pjes på teatern, om man icke ganom affischer finge reda på pjesens innehåll och rollerna. Endast två å tre nationer utdelade programmer. Om orsaken härtill får sökas i de ökade kostvaderna för dessas tryckning, eller deruti att man ansett, att kännedomen på förhand af hvad som föreställdes, skulle förtaga intresset och effekten, känner korrespondenten icke; men för den händelse den sistnämnda omständigheten skulle utgjort skälet till saknaden af programmer, anser han, att man härutinnan begick ett misstag. Efter Södermanlands och Nerikes nationer kommo Stockholmarne, framställande hvarjehanda lyckade grupper. Maskeringen vari allmänhet utmärkt. Först kom la Hitlaha, derefter 1 en hövagn Pierrot, Folie, Polichinell, Apa och Katt, hvilka under det tåget avancerade framåt utförde hvarjehanda skälmstycken mot hvarandra och åskådarne, hvaribland kan anmärkas hurusom skäggiga personer bland de sistnämnda pudrades med kringkastadt mjöl. Efter vagnen ramskred en herre i doktorshatt. Mannen såg myceket lärd ut, och var akademiske medborgaren från Helsingborg, rektorn, professorn, bagaren, kommendö en och riddaren Feit Bäcker Hvitrock; vidare fyra akademiska medborgare från samma stad, två och två i led, i doktorshat:ar, nemligen professorn och skomakaren I. N. Sulander, professorn och skräddaren Saxo MWazlund, professorn och snickaren Dumrath Rosenspån samt prof. och kopparslagaren Kalle Bulten. (Alla akademisterna hade ett stort slägttycke med yrkesbröder i Upsala). Efter framkomsten till Polacksbacken höllo förenämnde professorer sina profföreläsningar, hvarefter de at rektor i sina respektive embeten installerades. Jag behöfver väl icke nämna, att dessa vigtiga förrättningar ästadkommo sådan verkan på de vid installeringarne närvarande åhörarne, att deras skrattmuskler nästan förderfvades. Sjelf hade jag under aftonen äran att dricka ett glas med Bia Rosenspån, hvilken, iklädd ett lått förkläde och med en krans af hyfvelspånor omkring doktorshatten, höll ett loftal ötver Helsingborgs handtverkares stora akademiska bildning, under det han än demonstrerade med en hyfvel, än med en hammare, hvilka verktyg han bar innanför förkläde. Jag beklagar att Öresundspostens utgitvare hr Borg icke var tillstädes och hade tilltålle anteckna hr professorns klas siska tal. Efter akademistaten kommo lord Snobbington och mademoiselle Cecilie, Don Quizotte et La Mancha, Sancho Pansa, Dulcinea af Toboso; derpå norsk skarpskytt,en välväxt och vacker gut, med pigor; kanonier och tygstatsgubbe med pigor; så ettståtligt konstberidurepar, i eleganta kostymer, stående på hästarne; clownus; hund och katt i broderlig sämja; der grosse Wunderdoktor Dulcamara, en elegant och talför undergörare, som kurerade allt ting och gjorde damerna i synnerhet flitigt sin kur; så turk och turkinna till häst I syperba kostymer; skottar i sina brokiga plaider; lady Snobbington och signor Antonio; grek och grekinna. Derefter följde såsom en äskådlig vederläggning af professor Boströms broschyr om Helvetesläran? Faust och Mifistofeles, åkande i en eldröd vagn och kuskade, om jag ej såg miste, af en biskop, och slutligen hr Jonas Morok aus Wolifenbättel (mannen liknade på ett håren viss veckotidnings brefskrilvare) med sitt Schweizeri-menageri (en större bur på en vagn, dragen af oxar), innehållande, enligt programmet, följande märkvärdigheter: Björn (enligt programmet ursus toddyblandissimus pubachialis), hvilken klassiska latin korrespondenten tillåter sig öfversätia med: en toddyblandande källarmästare; spindel (aranea servilis seepe tangendo male conservata), tritt öfversatt: en qvinlig tjensteande, som utlägger sina nät, genom mycket handterande illa konserverad; fluga (musca obstinata), öfversatt: en näsvis kyparpojke; lejon (felis tigris constapulos detestans); öfversättning: en kujonerad, rasande befolkning svärjande öfver poliskonstaplar; svin (sus toddendo vomitans. semper fylax), fritt ötversatt: ett oborstadt djur på två ben, öfvergilvande Ptutingarne?; åsna (asinus litteralis novitates fabricns), ötversättning: en litterär åsn , fabricerande nyheter. I äsnans mundering ingingo åtskilliga exemplar af ?Dagens Nyheter,? Hr Jonas Morok tillkännagaf, att djuren skulle baAamma att fadrag kl K men jag hann inka