Aftonbladet – 15 maj 1865, sida 3

RR ., ER ee oo teren eller kammaren in: ssera sig vidare för diskussioner, som dpå förhand veta vara fruktlösa. De ofi ösa bladen vilja väl icke veta af någon upplösning, men äro dock i stor förlägenhet rörande sättet att komma utur den nuvarande situationen ; och de liberala tidningarne bevisa omöjligheten af en öfverenskommelse mellan regeringen och kammaren, men tro dock att regeringen skall bli tvungen att närma sig nationen. Bland de talrika eldsvådor, som på sista tiden hemsökt Tyskland, är branden i Frankernau i Kurhessen den största. Inom tre timmar förstördes 130 boningshus, jemte förrådsoch uthus så totalt, att blott en kolossal grushög anger platsen der de stått. Alla förräder at spunmäl och watvaror samt allt slags lösegendom förtärdes af lägorna. — En liknande olycka har öfvergått den lilla staden Schauenstein i Öfre Franken, som företrädesvis var bebodd af vätvare. Från Leipzig skrifves den 3 Maj, att egaren till den bekanta konsthandelu och boktryckeriet, hr Payne, redan för två är sedan försökte att, liksom i Paris och London, etablera ett institut för qvinliga sättare. Försöket misslyckades icke, men afstannade af andra skäl. Men då nu typograferna i Leip21g fortsätta sin arbetsinställelse, har hr Payne beslutit återupptaga sin förra plan och har inrättat en egen lokel samt antagit en passande person att förestä det nya institutet. ÖSTERRIKE. Från Wien skrifves den 8 dennes, att Preussens länge väntade replik i frågan om Kielhamnen inträffat i Wien, och man säger att den skall vara vida mer tillmötesäende än man haft avledning att vänta. Depeschen lär hufvudsakligen innehålla, att Preussen går in på att, til lättnad för hertigdömena, förminska sina der förlagda trupper, om det i ersättning får frihet att förlägga en del af sin marin, dock icke fasta etablissementer, till Kiel. Detaljtrå gorna äro föremål för underhandling, och det gäller framförallt att träffa nya bestämmelser om huru hertigdömena skola ockuperas af österrikiska och preussiska trupper. Samtidigt har man börjat underhandla om inkallandet af hertigdömenas ständer, och man hoppas i Wien, att de snart skola sammanträda. AMERIKA. Från Newyork skritves den 29 Aprilt General Grant rapporterar den 26 April från Ralvigh uti Norra Carolina, att sydstatsgeneralen Johnston kapitulerat på samma vilkor .m Lee. Grant vägrade begärd amnesti och tillåtelse att utvandra för presidenten Jefferson Davisoch upprorets öfriga hufvudmän. Enligt Newyork Herald innefattar kapitulationen alla rebellhärarne i Tennessee, Norra Carolma, Georgia och Florida med 66 generaler. Kirby Smiths och Taylors armåafdelningar representera för närvarande söderns hela stridsmakt. Taylor är beredd att kapitulera. Jefferson Davis har med några af sina kamrater uppnått Södra Carolina. Man väntar att han skall bli tillfångatagen innan han hinner passera öfver Mississippi. Wilkes Booth har blifvit i tysthet begrafven. Den 25 Maj är af presidenten bestämd till en botoch sorgedag öfver Lincolns död. Från Amerika skrifves nu närmare, att Lincolns mördare Booth och hans medbrottsling Harrold den 26 April upptäcktes hafva tagit sin tillflykt till ett fält i S:t Marys County, Maryland. Då de sågo sig förföljda af en :qvadron nordkavalleri, barrikaderade de sig i en lada nära Port Royal vid Rappahannockfloden. Mördarne uppmanades att godvilligt gifva sig, men de vägrade, hvarför man satte eld på ladan. I den förvirring, som nu följde, blef Harrold tagen lefvande till fånga, och Booth sköts genom hufvudet af en sergeant. Såret var ej direkt dödligt, och mördaren våndades i tre timmar, innan han dog. Han fortfor ända till sista ögonblicket att förbanna regeringen, men sände dock vid ett tillfälle ett afskedsbud till sin mor. Den 27 April anlände Harrold och Booths döda kropp till Washington. Booths broder, Junius Brutus Booth, har arresterats på misstanka om Jatt ha varit medveten om det tillämnade mordet. Statesekreteraren mr Seward är nu så pass återställd, att han kunnat fara ut i vagn och njuta frisk luft. Hvar Jefferson Davis uppehåller sig, känner man icke. Somliga tro, att han befinner sig i Syd-Carolina, andra att han redan är i M-xico. Han förföljes. Enligt ett utbredt rykte, skall ban hafva tagit cirka 12 millioner dollars i guld med sig ur bankerna och sökt att före sin flykt brivga dem i säkerhet på vagnar, för att sedan med dem begifva sig till Europa. isstanken för mordattentatet på Seward hvilade först på en person vid namn Surat, f. d. slafhandlare, blockadbrytare och rebellspion, men sedan spelare och dagdrifvare i Washington. För att få reda på karlen, besatte och undersökte den hemliga polisen fru Surats hus, men fann intet. Agenterna skulle just med oförrättadt ärende lemna huset, då man hörde någon sakta klappa på porten. Poliskonstapeln Morgan öppnade och major Smith samt kapt. Wermerskirch ställde sig med blottade revolvers bakom dörren. Den klappande var en ung man af friskt och godt utseende, hade stora ögon och svart, färgadt hår. Han bar en grå klädesväst och en rock af samma tyg, fina benkläder och eleganta stöflor. Han var ända upp till knäna bestänkt med smuts och såg i allmänhet ut som en person, hvilken legat i smuts och regn. fver högra skuldran bar han en yxa, och han tycktes vara angelägen om att gifva sig utseendet af en arbetare. Då polistjenstemannen öppnade dörren, ryggade den unge mannen tillbaka, mumlande: Jag tror jag går galet?, och ville skynda deritrån. —?Ha tl befall. de polisagenten, ?hvem söker ni?? — Fra Surat!? — Sig in, frun är här!? — Han inträdde, dörren tillslöts bakom honom och förhöret börjades. Mannen kallade sig Payne, sade sig vara en ärlig arbetare och ditskickad för att hugga någonting, före