Aftonbladet – 15 maj 1865, sida 2

fall är det en märkbar kontrast, att bland de sju första presidenterna fem återvaldes (sednast Jackson år 1833), och derefter ingen regerade längre än fyra år, med undantag af Lincoln. Sannolikt önskade intet parti på unionens första tider, att presidenten — förutsatt en författningsenlig regering af honom — redan efter fyra års förlopp måste afgå; men, då partilifvet sedermera gestalta e sig annorlunda, inträdde äfven i detta hänseende en förändring; och hade icke krigsnöden varit så stor är 1864, hvem vet om Abraham Lincoln, trots sina utmärkia egenskaper, skulle ha blifvit vald till en ny fyraärig embetsperiod. Af alla presidenterna ha hittills tre afgått med döden under sin embetstid: Harrison, som blott en månad kunde bekläda sitt embete och i hvars ställe vicepresidenten Tyler inträdde (1841); dernäst Taylor, som dog efter 1!4 ärs förlopp och hade vicepresidenten Fillmore till efterträdare (1850) samt nyligen Lincoln, som föll genom mörvarehand, efter det han k appt tillryggalagt två veckor af sin andra embetsperiod (den 13 April 1865). Hvad beträtfar de särskilda stater inom unionen, från hvilka presidenterna utgått, så har staten Virginia i detta afseende haft synbart företräde, ty den har släppt till fem presidenter, af hvilka till på köpet fyra blifvit återvalda, så att under 36 år virginier suttit på presidentstolen. Dessutom harstaten Tennessee uppställt 3, Massachusetts och Newyork två hvardera samt Ohio, Louisiana, New Hampshire, Pensylvanien och Iilinois en hvardera. Vid de många presidentval, som Förenta Staterna haft att verkställa, har en synnerlig förkärlek för sydländarne röjt sig, ty två tredjedelar af dessa val ha fallit på kandidater trån sydstaterna, hvilka tillsammans i mer än 40 är stått i spetsen för regeringen. — Belöningsmedalj. En af sällskapet Pro Patria beviljad medalj för berömlig gerning och 31 års trogen tjenst uti framlidne professor G. E. Paschs hus blef i går middags uti landtbruksakademiens stora sal offentligen tilldelad Sofia Sjöblom. — Vid svenska jägareförbundets första ordinarie målskjutning under innevarande år, onsdagen den 10 dennes, vunnos, vid skjutning å tafla, siifvermedaljer af kammarskrifvaren J. C. Wulf för 38 points och af grosshandlaren ÅA. Palm 36 points, samt bronsmedaljer af vice häradshöfdingen C. Kullberg för 32 points och af grosshandlaren L. Lönngren för 30 points. Vid stjernskjutning träffades stjernor med alla skotten af hrr Wuif, Palm, Kullberg, Lönngren oah K. A. Saxenberg. För bästa skotten å björn tilldelades priser åt hrr Wulf och Lönngren. — Lunds universitet. Under den 8 dennes har Consistorium Academ. Majus förelagt sökanderna till ledigförklarade adjunkturen 1 administrativrätt och nationalekonomi att inom utgången af nästkommande September månad ytterligare ådagalägga sin skicklighet. Såsom sökande till lediga professionen i teoretisk filosofi skulle docenten Swahn förl lördag föreläsa om odödlighetsbegreppet, betraktadt från Herbarts ståndpunkt (eget ämne). och nästkommande måndag å samma ställe öfver fakultetens ämne: Är man filosofiskt berättigad att antaga särskilta förmögenheter hos själen ? Såsom specimen för lediga professionen i teoretisk filosofi kommer att tisdagen den 16 Maj till offentlig granskning framställas en af adjunkten i teoretisk och praktisk filosofi P. J. H. Leander utgifven afhandling: Framställning och granskning af Herbarts filosofiska ståndpunkt. För samma ändamål och å samma dag kl. 4 e. m. kommer att framställas en af docenten i filosofi härstädes O. Swahn utgifven afhandling Om betydelsen af Herbarts filosofiska ståndpunkt. För vinnande af filosofiska graden har filosofie kand. C. W. Wideström, smål., utgifvit Pen framställning af den Boströmska filosofiens skapelsebegrepp med tillägg af ett par kritiska anmärkningar, hvilken kommer att offentligen granskas jons agen den 17 Maj. Re — Grafkoren i Åbo domkyrka. Komiten för återställandet af Åbo omkyrkas fornminnen har offentliggjort den plan för sin verksamhet hon tillsvidare utsiakat. Komitens skrifvelse är hufvudsakligen af följande innehåll: Ibland domkyrkans grifter finnes, i komitens tanke, ingen, hvilken påkallar så skyndsam omvårdnad, som den hvari Katharina Månsdotter funnit sin lägerstad. För att bevara de dyrbara qvarlefvorna af den hänsofna drottningen, har komiten äskat att ännu i denna sommar flytta hennes stoft i en sarkofag, hvilken enkel, men smakfull, borde värdigt påminna om det föremål densamma omsluter, och i händelse komitns penningtillgångar sådant medgifva, har komiten vidare för alsigt att pryda de omgifvande väg: garne i det grafkor, der sarkofagen blir uppställd, med målningar ur Erik XIV:s och Katharinas skiftesrika lefnad. Såsom ett verkhgt konstverk påkallar Stål. handskes monument komitns uppmärksamhet. Att i marmor återställa allt som vid kyrkans brand 1827 å denna minnesvård förstördes inser komiten mer än väl såsom en omöjlighet och har derföre för afsigt att genom den törtjenstfulle skulptören Sjöstrand, i en marmorlik komposition låta, så snart konstnärens tid sådant medgitver, utföra de arbeten och dekorationer, hvilka anses nödvändiga för att i sitt tordna skick framställa det rum, der hjelten från trettioåriga kriget hvilar. Det så kallade Kankaskoret, hvars grifthvalf I delas af de fordom i Finlands häfder frejdade ätterna Horn och Kurk, utgör ett af de vackraste kapell, som tillhöra Abo domkyrka, men har hittills saknat hvarje minnesmärke, hvarje prydnad som utmärker det ställe, der så manga lamdets mest framstående män funnit sin lägerstad. Att här genom nåxrot epitaphium eller målning antyda ställets märkvärdighet, har komiten vi-. dare ansett såsom en pligt och oafvislig skykighet. erefter är komitn sinnad att utmärka Wittenbergska gralhvalfvet, der biskoparne Gezelius hvila, och slutligen att dels upplitva minnet af biskoparne Magnus Olai Tavasts och Olaus Magni Tavasts hvilorum i Helgalekamenskoret, dels aterställa de i detta kor befintliga Evert Horns, Cockburns och Torvestes monumenter, äfvensom. i samma rymliga rum ordna och uppställa de: värdefulla fornlemningarne i skulptur och snideri, från medeltiden, hvilka ännu, ehurn bortgömda, finnas i domkyrkans värjo. —— HJ