Aftonbladet – 12 maj 1865, sida 2

letsdrag, andades i hans ord, och Florencias hjerta veknade dervid. Ja?, fortfor Daniel, ?Eduardo var nära att blifva mördad i går afton; jog lyckades rädda honom men det var nödvändigt att dölja honom för mördarne, som voro Rosas agenter och som säkert skulle efterspana honom. Hvarken mitt hus eller hans eget passade härtill; derföre förde jag honom till Amalia, Amalia, den enda slägting jag eger på min mors sida, den enda qvinna i verlden, som näst efter dig eger en del af min tillgifveohet, ty jag älskar henne sym man älskar en syster, som man bör älska en dotter. Store Gud! Jag har störtat henne i olycka, hon som lefde så i lugn och ro. ?I olycka! hvarföre Daniel, hvarföre?? Och Florencia smekte omedvetet den unge mannens mörka lockar, ty hans blekhet och hans ord uppfyllde hennes hjerta med ängslan. PEmedan Rosas anser -medlidande som ett brott. Eduardo är nu i Barracas och du har nämnt detta ställe; Eduardo är sårad i venstra knäet, och...? De veta ingenting, ingenting alls!? utbrast Florencia strålande af glädje och klappade händerna; ?de veta ingenting, men de kunna få veta allt, du skall få höra.? Florencia, som genast förglömt sin barnsliga svartsjuka, då hon hörde att så mycket berodde på hennes ord, uppreste sjelf sin knäböjande älskare och bad honom taga plats vid hennes sida. Inom fem minuter hade hon berättat honom sitt samtal med dofia Agustina och dofia Maria Josefa. Men då hon kom till den sednares uttryck rörande Amalia, mulnade hennes blick och hennes röst fick en viss skärpa, som dep vanligen icke egde. :)