Aftonbladet – 12 maj 1865, sida 2

—— ev: AMALIA. Roman i tvenne delar. AP Jose Mårmol). Daniel gick med hastiga steg utät Reconqvistagatan och stod snart utanför porten tiil sefiora Dupasquiers hus. Nägra minuter sednare öppnade han dörren till salongen, der Florencia befann sig. Hon stod med ryggen åt dörren, framför ett rundt bord midt i salongen, till utseendet försjunken i betraktandet af en utvald blomsterbukett, hvilken helt och hållet fyllde en stor porslinsvas. Florencia såg dock ej blommorna, hon kände ej ens deras doft, så ifrigt genomgick hon i minnet hvarje ord som dofia Maria Josefa sagt henne, under det på samma gång hennes anasi framställde en förtjusande bild af Amalia. Hon var så fördjupad i dessa tenkar att hon ej märkte att dörren gick upp och någon inträdde, förrän en varm kyss brände på hennes hand, som hon stödde mot bordet. ?Daniel!? utropade hon och drog sig hasligt undan. enna rörelse var så naturlig och talade så tydligt, ej om vrede, utan snarare om sky; den blekbet som bertjagade roserna rån hennes kinder var så synbar, att Da-t niel stod som träffad af åskan, utan att kunna yttra ett ord. ?Min herre, min mor är icke hemma?, ade Florencia lugnt och med värdighet. ) Se ÅA. B. n:r 83—85, 87. 89—92. 94, I6—102, 10i, 108 och 107.