Aftonbladet – 10 maj 1865, sida 2

AMALIA. Roman i tvenne delar. Ar Jos Mårmol). PVisst icke; fortfar, sefior.? Ja, ja; jag steg upp och öppnade fönstret helt sakta; det var mörkt, men jag såg dock att på andra sidan om porten, vid min husbållerskas, Nicolasses fönster stod en karl, som sakta knackade på rutan: Fönstret SPP derpå och han inträdde i rummet. ina tankar iörvirrades, mitt hufvud brann, jag trodde mig förrådd och såld till tjufvar och mördare, och utan att förlora ett ögonblick, skyndade jag ut på gården och tittade genom nyckelhålet på Nicolassas dörr in i hennes rum och hvem tror du jag der fick se?? PDet kan jag ej ens ana, sefior.? Hvem annan än Nicolassas lydige, ömme och tillgifne son, som just nu omfamnade henne. : Jag ville emellertid vara säker på att ingen fara hotade mig, och lyssnade derföre uppmärksamt, ifrigt, andlöst, till samtalet.? ?Berätta mig det utan att utelemna ett enda ord?, sade Daniel, som nu föga tänkte på alla de adjektiver som ytterligare skulle omma att förbrukas. ?Var lugn, hvarje ord står med eldskrift i mitt minne. Nicolassa erbjöd sin son en säng för det återstående af natten, men han svarade att han skulle genast tillbaka till guvernören, och att han rest som kurir från ) SÅ Å. B. n:r 83-85. 87, 89-92. 94, 96—102, 1 och 106.