Aftonbladet – 10 maj 1865, sida 2

flera ställen uti Stockholms skärgård, har i dessa dagar för 9000 rdr försälts till ett bolag i Sundsvall, för att göra resor på Indalselfven. — Fartygsförsäljning. Finskaskeppet Antaja, som förliden höst törnade och blef vrak 2 mil utanför Furnsund, har å auktion vid strandningsstället blifvit inköpt af grosshandlaren Wahlström och skeppsstufvaren Söderström härstädes. Fartyget, som i hotten vid påstötningen erhållit flera hål, har af dykare blifvit så tätadt, att det kunnat pumpas läns och tagas af grundet samt uppbogserades hit i söndags at ångbåten Färdig för att intagas i docka och repareras. ——— — Pansarfartygs snabbhet. Då den franska evolutionseskadern afgick från Toulon till Murseille, företog den en kappsegling, för att erfara, huru snabbgående de pansarfartyg äro, af hvilka den utgöres. Provence kom snart främst och vann en (fransk) mil i timman på de öfriga fartygen, bibe-. hållande en hastighet af 13710 knop. — Solferino och Couronne kommo dernäst och kunde icke vinna så mycket som en fartygslängd på hvarandra. — Normandie var nu i ordningen, nära följd af Gloire, som gjorde en fart af 12910 knop, hvilket redan är ganska vackert. Denna protfsegling visar att de franska bepansrade fartygen äro ovanligt snabbgående, och franska tidningar påstå, att denna hastighet icke kan uppnås af några andra örlogsfartyg i Europa. — En ädel prest. I franska tidningen La Semaine Liturgique i Poitiers förekommer en artikel, som La Patrie för den 25 April återgifver, tilläggande att fastän den deri törekommande tilldragelse egt rum för flera år sedan, den likväl förtjenar att blifva mera bekant: Kyrkoherden i B. församlipg, hr X..., efter att hafva afyttrat sin rikhaltiga och dyrbara boksamling, för att hjelpa de fat tiga i sin församling under missväxtåret 1847, nödgades vidtaga andra åtgärder för samma ändamål. Han skref efterföljande bref i anledning deraf till en juvelerare i Orleans: : B... 28 Febr. 1847. Min herre! De mest beklagansvärda dagar för mina olyckliga fattiga sockneboar äro ännu ej öfverståndna; tillgångarne minskas, fattigdomen ökas. Jag kan icke bispringa dem utan att sälja mitt silfverhusgeråd, Jag är fullt förvissad om att min soppa skall smaka mig bättre i en tennsked, om mina. silfver-kedar kunna förskaffa mera bröd åt dem som hungra. Jag begagnar mig af min gamla hushållerskas tillfälliga frånvaro för att skrifva eder till, ty-hon skulle annars skrika jemmerligt om hon säg mig beröfva köket dess silfverprydnader. Jag räknar på eder tystlåtenhet, då jag ber eder köpa mitt sillver, till det pris som eder rättrådighet täckes bestämma. Jag bifogar ytterligare tvenne silfversaltkar och tvenne fickur som gå litet fortare än solen, hvilken i år tyckes gå nog långsamt. Det ena uret är engelskt, det andra är ett repetår ur af fransk fabrik. Jag tillstår att jag aldrig kunnat få dem att gå lika; men inte kan man förundra sig öfver att det icke är någon ölverensstämmelse emellan tvenne mekaniska verk, utförda af tvenne sinsemellan täflande nationers uppfinningsrika snillen?... I alla: fall bevisar denna nationella brist på öfverensstämmelse urverkens jemna gång. Köp dem; min bästa herre, och sälj dem sedan, ty de äro i alla fall förträffliga ur, och när denna lilla sändning blir förvandlad i 5-francs-stycken, var då god, utan att någon får kännedom derom, och lemna summan till den hederlige budbäraren, som framlemnar detta; då hafva vi samfäldt gjort en god gerning, och ni får eder del deraf hos den, som icke lemnar obelönad den minsta gåfva som gifves af ett godt hjerta. Betygande eder min tacksamhet för den tjenst jag nu begärt af-eder-för. mina fattiga sockenbor och för mig sjelf, tager jag mig friheten förnya min -anhällan om eder tystlåtenhet rörande denna-handelsatfär, ty om polisen fick kännedom härom, kunde jag bli tvungen att förskaffa mig ett handelspatent som marchand de bric å brac. Etter denna sannt kristliga prestmans död hafva vi fått kännedom af detta bref, som vi skynda meddela våra läsare. — En märklig rättegång. År 1809 upprättade danske gretven M. G. Rosencrone och hans hustru, född Hjelmstjerne, en testamentarisk disposition af innehåll, att deras egendom etter den längstlefvandes från fälle skulle tillfalla en stiftelse under namn af ?den grefliga Hjelmstjerne-Roseneroneske, för hvilken gilvarne ett par år sednare gemensamt stadgade närmare: bestämmelser, hvilka den längstlefvande väl skulle ega att modifiera, dock ej på ett sätt som förändrade: sjeliva beskaffenheten afstiftelsens verkningskrets. En af stiftelsens sex klasser var anordnad till bästa för -det norska universitetet, hvars upprättande blifvit beslutet den 2 Sept. 1811, och inkomsterna under denna klass skulle tillfalla nämnda universitet, när det trädt i verksamhet efter de i kongl. resolutionen af nyss anförda dato innehållna grundreglor ; men blefve universitetet ej upprättade eller blefve det upphäfdt, skulle de för det-amma afsedda bidrag fördelas mellan stiftelsens öfriga klasser. År 1820 upprättade grefvinnan Rosenerone en ny disposition, hvari anföres att då det af henne och hennes aflidne man med stiftelsen afsedda ändamål efter Norges skilsme: sa från Danmark ej kunde uppnås, hvar: föra han förklarade att I hänseende till hvad