Aftonbladet – 10 maj 1865, sida 2

son som är så öm mot sin mor, tänker så mycket på henne, är en man med hjerta i bröstet. Han kunde ej hafva något skälatt bedraga sin mor. Don Cåndido har ej glömt ett enda ord af samtalet, således: måste denna underrättelse vara sann. Gudomliga forsyn!? sade Daniel för sig sjelf utan attens märka don Cäåndidos sednaste adjektiver. Det torde vara fullkomligt sannt?, tillade han högt, allt hvad vi nu sagt om general La-Madrid, men jag förstår ej hvilka olyckliga följder för er denna händelse skulle medföra.? För mig? För alla, borde du säga. Hör på, låt oss tala uppriktigt; oss emellan sagdt ser det ut som om. det skulle vara omöjligt att längre vara vän af en styrelse, som älskar oordningar och blodsutgjutelser. År det icke så? Settor, jag anser mig mycket hedrad af ert förtroende, och ni kan vara viss på att edra hemligheter äro i säkert förvar hos mig, men detta tillfälle förefaller mig ej cgnadt att återgällda detta förtroende.? Godt, godt; detta är g-nska klokt och förständigt, men jag vet hvad jag säger; jag vet att La-Madrids affall skall alldeles rysligt reta guvernören; att hans vrede skall meddela sig åt alla de der herrarne, som hvarken du eller jag hafva den äran att känna, och som jag är fulikomligt viss på att djefvulen sjelf skickat oss på halsen. Jag yet också att La Gacetas hotelser skola gå i verkställighet, att man skall döda och plundra till höger och venster, och att, eburu viss jag är på min fullkomliga, obestridliga och rena oskuld, jag dock aldrig kan vara säker för att ej en vacker dag blifva dödad af missförstånd. Det är detta jag vill undvika och det är derföre du, min käie och högt värderade Daniel måste låte sätta mig