Aftonbladet – 10 maj 1865, sida 2

. STOCKHOLM den 10 Maj. Vill man hafva ett bevis på, i hvilken grad Förenta Staternas makt vuxit genom inbördeskriget och de nyligen vunna framgångarne, behöfver man blott genomögna de engelska tidningarne, eller bland dem endast och allenast Times, och lägga märke till den helt och hållet omstämda tonen emot Förenta Staterna och deras regering. Med ytterlig ifver griper man till den förevändning, som mordet å Lincoln lemnat, för at! öfvergå från det bånfulla och utmanande språk, som fördes mot nordstaterna så länge ringaste utsigt fanns, att försöket at! för alltid spränga Unionen skulle lyckas. Den gemensamma harmen och afskyn öfver detta skändliga brott ha åter närmat Englands och Amerikas folk till hvarandra, heter det, och sjelfva presidenten Johnson, som nyss fick af Times det vänliga rådet att frivilligt afgå från sin befattning, så kärt honom vore att icke af allmänna meningens påtryckning tvingas dertill, börjar Times nu finna hafva statsmannamessiga? yttranden, sedan han redan hunnit visa, att han verkligen är lika mycket herre ölver sina ord som han anses vara energisk i sina handlingar, och att följaktligen intrycket af det ledsamma uppträdet den 4 Mars snart torde blifva utplånadt utan att efterlemna någon sådan impopularitet, hvilken man på vissa -håll tydligen hoppades skulle förlama hans verksamhet. Den nye presidentens yuwuranden till engelska sändebudet, då denne öfverlemnade sina fnllmakter och frambar engelska regeringens sorgebeklagelse öfver presidenten Lincolns död, lemna en ny och påtagligen ytterst välkommen anledning att göra detta ombyte af ton och språk emot Amerika i den engelska pressen fullständig. Presidenten Johnson?, heter det i Times, icke blott mottog det engelska sändebudets försäkringar på det förbindligaste, utan inlät sig nägot närmare på de grundsatser, som borde leda de båda tolgen i deras förhållanden till hvarandra. Han antydde huruledes Storbritannien och Förenta Staterna äro blottställda för ofta återkommande anledningar till missförstånd, just till följd deraf att deras handelsintressen äro så intima, deras områden på ett håll angränsande till hvärandra, deras språk detsamma och-deras:lagar likartade. Deraf behofvet af större ömsesidig fördrågsamhet?. Om vi, säger presidenten, betrakta de talrika anledningar till missämja, som uppstå af nyss antydda omständigheter, kunde vi känna oss frestade att förtvifla om fred, eller åtminstone om varaktig välvilja mellan två sådana medtäf. lare. Om, å andra sidan, vi taga isbetraktande deras gemensamma frihetsarf, degrundsa!ser rörande borgerliga rättigheter och -konstitutionel frihet, som äro gällande inom deras områden, finna vi anledning att hoppas gemensamhet i politik, om också icke ett nära förbund. Erfarenheten lärer att ingendera delen är oundgänglig; men om Storbritannien och Förenta Staterna måste hvar för sig fullfölja en sjelfständig bana, kunna de åtminstone forttara att vara goda vänner. ?De ha hvardera till åliggande framåtskridandets och frihetens utveckling hos en betydlig del af den amerikanska st-mmen. Hvardera har, inom sin sfer, att kämpa med svårigheter och pröfningar, som icke delas af den andre. Civilisationens och mensklighetens intressen fordra Patt de två skola vara vänner. Jag har allPtid vetat, samt betraktat det såsom ett för båda länderna hedrande förhällande, att Pdrottningen af England hyser uppriktiga Poch redliga välönskningar för Förenta StaPterna. Jag har lika öppet och tydligt ut talat den åsigt, att Förenta Staternas vänekap för Storbritannien ålägges dem af alla ?de på intresse och känsla stödda bevekelPsegrunder, som utöfva inflytande på bådas karakter.? Detta?, fullföljer Times, är fredligt och statsmannamessigt språk, och våra amerikanska bröder kunna vara förvissade att det skall finna genljud på denna sidan Atlanten.? Och det stora city-bladet bedyrar derefter, att det är det gröfsta förtal att någon klass i England skulle under någon period af kriget önskat en brytning med Amerika. Tidningen gör nästan formlig ur säkt för de mot Amerika fiendtliga yttranden, som förekommit i den engelska .pressen, skyller dem på de upprörda tiderna, och erinrar, att äfven i Amerika sagts om England sådana saker, att det visserligen nu, om såväl det ena som det andra framdroges, skulle väcka mycken fötbittring; men menar att, till lycka för harmonien mellan staterna, likasom för freden mellan familjer och individer, blir det förflutna snart förgätet. Bladet citerar Washingtons yttrande, att tiden ?förändrar menniskor såväl som ting?, viljande dermed uttrycka sin förhoppning att tiden skall utplåna minnet af groll som varit. Af Förenta Staternas nye Presidn innehåller en artikel i New-York Tribune