AMALIA. Roman i tvenne delar. AP Jose MHårmol). Esete KAPITLET. . Hvari mannen med bamburörskäppen åter uppträder. Knappast hade dofia Marcelina hunnit ut ur sängkemmaren, förän Firmin öppnade dörren till Daniels skrifrum tör dennes gamle lärare, don Candido, som inträdde med hatten i venstra och den vackra bamburörskäppen i högra handen. Han ställde ifrån sig hatt och käpp vid dörren och gick emot Daniel med utsiräckt hand. God dag, min kära och värderade Daniel, sade han. För att vara den dag då jag helst af alla dagar önskat träffa dig, tyckes mig att ovanligt många hinder ställt sig i vägen för mig, mig din förste lärare! Men ändtligen är jag här och om du tillåter sätter jag mig ned. Ni vet, sefior, att jag vanligen stiger sent upp. Jog vet att du alltid varit en slaf af denna vana, denna medfödda instinkt; mer än en gång mäste jag straffa dig för din urakt!åtenhet att på bestämd tid infinna dig vid lektionerna. Och med allt detta lyckades ni dock ej lära mig skrifva sårdeles väl, min bäste don Candido. Det gläder mig af hjertat. Ar det möjligt? Tusen tack, sefior. 4) Se ÅA. B. n:r 83—85, 87, 89—92, 94 96—102 och 104.