Aftonbladet – 8 maj 1865, sida 3

Wilkes Booth skildras som en bild af manlig skönhet. Han har regelbundna anletsdrag, mörkbrunt hår och stora glänsande svarta ögon; han förenar Adonis skönhet med en atlets styrka. Han kläder sig med utsökt smak, är en utmärkt fäktare, skytt och ryttare, men tillika, såsom många af Söderns unge män, begifven på utsvälningar. Till sin politiska trosbekännelse är Wilkes Booth fanatisk secessionist och råkade derigenom redan vid krigets utbrott i ovänskap med sina bröder Junius och Edvin, som äro ifriga unionsvänner och abolitionister. Edwin förbjöd Wilkes att visa sig i hans hus. Redan längesedan hade Wilkes Booth ådagalagt en hotfull sinnesstämning mot presidenten Lincoln, hvilken sinnesstämning ökades till bitterhet, sedan en ung dam, till hvilken han friade, tillbakavisat honom på grund af hans secessionistiska tänkesätt. Under de månader, som föregingo mordet, hängaf sig Booth åt ett omåttligt förtärande af starka drycker. Hvad hans; förmögenhetsomständigheter beträffar, voro dessa mycket goda; genom spekulationer i petroleum hade han förvärfvat sig ett ansenligt kapital. Såsom skådespelare var han särdeles omtyckt, och han hade i Shakspeares tragedier firat många triumfer. En person som varit närvarande vid Lincolns dödsbädd berättar om hans sista stunder, att han ända till kl. 7 på morgonen andades regelbundet men besväradt, ehuru han icke tycktes lida. Han var dock alltjemt sanslös. Efter nämnde tid afbröts ibland andedrägten så långa stunder, att man trodde honom redan vara död. Först kl. 7,22 på morgonen slocknade dock lifslågan. Det var intet synbart lidande, inga konvulsioner, ingen rossling eller något af dödens vanliga förebud. Döden bestod i detta fall blott i ett upphörande af andedrägten. Uttrycket i den aflidnes ansigte var till en början endast negativt, men efter femton minuter lägrade sig öfver mun, näsa och haka ett leende drag som nästan tycktes vara en ansträngning af lif. Man hade aldrig i presidentens ansigte sett ett mera skönt och intagande leende än detta. Johnsons tal vid afläggande af eden så: som Nordarmerikanska unionens president föreligger nu i sin helhet. Det erbjuder i pärvarande stund ett visst intresse, ehuru det j kan anses såsom ett fullständigt program för den nya presidentens åsigter eller llämnade regeringsåtgöranden. Det lyder ålunda: Mina herrar! Tillåten mig anmärka, att jag är alldeles öfverväldigad af underrättelsen om den sorgliga tilldragelse som just nu timat. Jag känner mig icke mäkltig att uppfylla så betydelseoch ansvarsfulla pligter som de, hvilka så oförväntadt tilltalla mig. I afseende på den politik jag har att följa, bör jag säga alt densamma skall utveckla sig under min embetsmannaverksamhet. Tillträdesbudskapet, programmet för min regering, måste finna sitt uttryck i mina embetsmannahandlingar, sådane de framträda. Den enda försäkran jag kan gifva i afseende på framtiden består i hänvisningen till mitt förflutna lif. Det förfarande jag hittills iakttagit i afseende på rebellionen utgör min borgen för framtiden. Min förflutna offenliga verksamhet, en lång och mödosam, har, såsom jag med godt somvete tror mig våga säga, grundat sig på rättens stora princip, hvilken måste tjena allting till grundval. Mitt lifs bästa krafter har blifvit egnade åt sträfvandet att göra gällande och föreviga folkfrihetens principer, och jag tror att nationen, då den undgått de närvarande farorna, skall ånyo taga till grundval dessa principer, hvilka stå I bättre och varaktigare öfverenstämmelse med menniskorätten än de hittillsvarande gjort. Tillåten mig vidare säga att, om jag förstår att riktigt tyda mitt eget hjertas känslor, så har jag länge arbetat på att höja den stora massans af folket ställning. Arbetet och förfäktandet af folkfrihetens stora läror ha utgjort min verksamhet. Jag gör min pligt; följderna öfverlemnar jag åt Gud! Detta är i korthet innehållet, af min politiska trosbekännelse. Jag hyser den innerliga öfvertygelse, att nationen skall gå segrande ur kampen och för alltid fastställa dessa stora principer: I öfrigt, mina herrar, behötver jag er uppmuniran och medverkan. På er och andra måste jag stödja mig för att rädda landet ur dess faror. Jag är öfvertygad att I liksom alla fäderneslandets, rättens och frihetens vänner skolen uppfylla min bön. Kristiania-studenternas karnavalsfest.