Aftonbladet – 8 maj 1865, sida 2

— Representationsreformen. Den af oss för ut omnämnda cirkulärskrifvelsen, som dr Säve och kyrkoherden Otterström utfärdat till Skara stifts presterskap är af följande lydelse: Till vörd. presterskapet och högaktade lärarne vid elementarläroverken i Skara stift. Med vår hemgångne vän doktor P. O. Carlander hade vi under sistlidne riksdag tillfälle att såsom Skara stifts ombud uttala våra enskilda meningar med afseende på det kungliga förslaget till representationens ombildning, som då ar rikets ständer antogs att hvila till afgörande vid snart instundande riksmöte. Dessa våra meningar äro bekantgjorda i högv. presteståndets protokoll för samma riksdag (3 del.) och deras hufvudsumma ligger uttryckt i det Carlanderska omdömet, att han af öfvervägande skäl funnit sig böra önska framgång åt det kungliga förslaget. Att nu särskildt motivera detta vår väns och medrepresentants politiska testamente från hans af oss väl kända synpunkt, eller från vår egen dermed öfverensstämmande, torde vara öfverflödigt, då hvar och en haft tillfälle att granska och jemföra hvad som under det kongl. förslagets tillvaro blifvit från flera håll i tal och skrift afhandladt för och emot. Att en snar ombildning af vår representation är påkallad lika mycket af klokhet som af rättvisa, torde något hvar inse; och att det föreliggande förslaget, bättre än något föregående, upp: fyller vilkoren för en sådan ombildning, skall ingen undgå att efter pröfning finna. Vid förra riksdagen emellertid gällde det icke frågans aförande, utan blott dess bringande i dess första skede ; och likväl var det för oss, som då voro med, ganska lugnande att tro, hvad viså gerna föreställde oss, att vi med vår egen uttalade den allmännast rådande meningen inom Skara stift. Men måhända misstaga vi oss häruti; måhända har stiftsopinionen sedermera haft icke blott tid, utan äfven anledning attannorlundabestämma sig. Så mycket angelägnare är det då, att de:, som tå stiftets förtroende att i afgörandets stundd lägga sin röst i urnan, ej blifva i ovisshet om sina embetsbröders verkliga tänkesätt i detta affseende. Vi föreställa oss nemligen, att ingen skullle vilja blifva stiftets representant vid nu förestående riksmöte, som i denna lifsfråga hyste en motsatt opinion mot den som är allmännast rådande inom stiftet, och bedja fördenskull att, till upp. lysning och ledning både för de väljande och för dem som skola väljas, få inhemta allmänna meningen i detta högst angelägna ämne, med åt oss lemnad rättighet att offentliggöra resultatet. Men om man också i första rummet har att se till den opinion, som råder hos stiftets pasto