En vacker dag skall der nog finnas ganka mycket. Jag begär endast af er försigighet och tystlåtenhet. Kom ihåg att det ingaste brott deremot kan kosta er hufvulet, utan att behöfva kosta mig ens ett enda årstrå.lt Mitt lif har redan länge varit i edra länder, sefior don Daniel; men äfven om j så vore, kan ni lita på mig. Jag kunde vara färdig att offra mitt lif för den ringate af alla unitarier. Här är ej fråga om unitarier eller ickemitarier, och jag vet mig aldrig hafva sagt er att jag är af detta parti. Ni glömmer väl ingenting af hvad jag sagt er. Det finnes icke två menniskor med ett sådant minne som mittX, svarade doifia Marcelina, helt orolig öfver den skarpa ton, hvari Daniel nyss tilltalat henne. Godt, inbilla er att jag föreläst några nya poesier för er och vänta mig här ett ögonblick.4 Daniel gick tillbaka in i skrifrummet och tog ur sin sekretär en sedel på femton Pesos. Här äro penningar för attoetala dubbelnyckeln och för att köpa konfekt åt Andrea när ni i morgon spatserar med henne. Ni är god som guld !X utropade Andreas n:oster. Ni är bra mycket oegennyttigare och frikostigare än pater Gaete.xt cAkta er doek för att stöta er med honomt, sade Daniel; Coch nu farväl. Farväl, sefior don Daniel4, svarade doiia Marcelina med en helsning som ej saknade n viss anstrykning af god ton, hvarefter hon seglade ut, lika ståtligt som hon kommit. (Forte. följer.)