ser lj Ehuru Lincoln var i makt och inflytande ke obetydligt mer än en konung, har han ock aldrig upphört att vara medborgare? säger Times i de betraktelser, hvilka adet anställer med anledning af de yttrinar af sympati, hvartill Lincolns frånfälle fvit anledning i England och andra läner. — Han tillhörde icke?, fullföljer tidingen, ?de krönta hufvudenas slägte, hvilka, ;yrmälande sig uteslutande med hvarandra, igas bilda en nation för sig, tillhörande la land och intet land. Lincoln har geom egna ansträngningar, under en bana afl, edrande och framgångsrik Hit, stigit tilll, en högsta värdighet, som hans medborare kunde förläna. Det var hos honom n enkelhet och konstlöshet, en sinnesrenet, en godmodighet, och en fläckfri redarhet, synnerligen egnade att förskaffa ho-. om sympati och aktning hos mennisko-. lägtets stora flertal. Under de fyra sista ren har hans namn varit oupphörligen i llas mun; hvarje hans handling, tanke och rd ha varit föremål för granskning och mdöme. Vi ha efterforskat hans bevekelegrunder, vi ha grubblat öfver hans afsiger, intill dess vi verkligen syntes ha bragt ill stånd ett slags förtrolighet och likasom sjort hans personliga bekantskap. Det har varit en sällsam tankeuppgift att söka utundera huru en sådan man skulle förhålla sig under omständigheter, som alltid voro så svåra, men understundom så nedslående och afskräckande. Ändtligen syntes ödet tröttna att längre pröfva hans tålamod och hans karaktersfasthet. De fruktansvärda hinder, som under fyra år trotsat honom, gåfvo vika med nästan tearalisk plötslighet, och han fann sig — hvad som en gång knappast syntes ligga inom möjlighetens gräns — segrande i ett stort borgerligt krigs slutliga och afgörande sammandrabbning. Han var en framstående billd i en stor historisk tafla, och, så framtt vi kunna bedöma, redo att spela en dlen ädlaste roll. Han lifvades af försonlighetsanda, och den sista och, måhända, lyckligaste dagen i hans lif, tillbragtes med önskningar och planer för helande af de sår, som en långvarig och förfärlig strid lemnat efter sig. Utan ett ögonblicks varning, utan den ringaste förkänsla eller aning om sitt öde, försänktes han af mördarehand i ett känslolöshetstillstånd, från hvilket han aldrig återhemtade sig, och han dog utan att förmå utbyta ett ord med sin maka eller sina barn, utan att få bjuda farväl åt en vän, eller lemna sina sista råd och önskningar såsom ett testa mente åt sitt land. Det ligger i en sådar händelse allt, som är egnadt att uppväck: medlidandets och fasans tragiska lidelser Hans fall var förfärligt och plötsligt i samm: mån som han var lyftad högt öfver der öfriga menskligheten, i samma mån som hans makt var stor, hans framgång fullstän dig. Han syntes, för att begagna den ro merska satirikerns ord, ha klättrat upp til spetsen af ett högt torn, endast på det at hans fall skulle blifva så mycket större ?så mycket märkbarare och så mycket fa Ysansfullare?. Men fastän lifven så fram I stående, var Lincoln likvä städse en mar laf folket, kännande, tänkarde, talande så som det, seende sakerna med dess ögon loch redo att vid slutet af sin tjenstetid ned stiga till och försvinna i dess leder, uta latt efterlemna åt sina barn eller sin famil ,Inågon titel eller belöning, utom äran a hans goda namn och vördnaden för han I dygder.? 0 ME cm mm mm