w— -—---.——-—n..?. ll — NOV Som min son ibland skickar mig. Kan ag hjelpa det? Ja, men brefvet som ni sjelf skrifvit! Ja, brefvet! Det skulle vara nog för dessa barbarer för att gifva dem rätt att skjuta ihjäl mig! Hur kunde jag vara så oförsvarligt oförsigtig? Om någon annan än ni funnit det, så hade jag varit förlorad. Men hvad gör ni med det cer brefvet, min söta gosse.? Jag läser det ibland. Hvad som talar mest emot er är kanske hotelsen att raka håret af alla fruntimmer af Rosas familj, när Lavalle kommer hit. Det är en svär sak, dotia Marcelina? Hvad vill ni man skall göra? Hänförelsen — förbittrad öfver den skymf man till. fogat mig... Hvad vet jag? Det vore mig i alla fall omöjlig att göra det, det vet ni. Gömmer ni alltjemt det der brefvet, stygga pojke?? frågade dofia Marcelina med et åvagt försök att småle. Jag har ju sagt er att jag tog dette bref för att rädda er från en stor fara. Men ni borde förstöra det. Hvarföre skall ni gömma det så sorgfälligt 2 För alt ega ett bevis i händerna på e atriotis:1 om här skulle inträffa några oför utsedda förändringar. Jag vill att de tjen ster ni gör mig i alla möjliga händelse skola blilva väl betalda. Det är endast der före jag bevarar det farliga brefvet, och jag hoppas att ni ej ger mig skäl att ändr: denna åsigt. Det vill jag visst aldrig göra, sefior ! utropade den stackars qvinnan och befriad sina lungor från en omätlig suck, som sam lat sig der under samtalet om detta bref hyilket var det Damosles-svärd som dagli gen hängde öfver hennes hufvud. De fror jag fullkomligt. Och nu skolg Yi tel