Å 1 OM HH ee MT h embetsstudier. Ombildningen bestod oct ri, att anden examen förvandlades till en I fat k. examen filosoficum med blott det sedmil re syftemålet, så att klassiska språk och I dy! storia uteslötos från den halfannatåriga has irsen, hvilken derefter innefattade natur-!De stenskap, matematik och filosofi 2). Men en ed denna första seger öfver humanister-na V voro naturligtvis realisterna? långtifrån I ka lfredsställda. kl: Af ej ringa inflytelse på stridens fortpå ing och den lösning, frågan fick 1848, var pprättandet af enskilda skolor, efter delsle öpenhamnska privatskolornas förebild, med llä; idamål att meddela fullständig såväl lärd m im real elementarbildning. Här ville man det längsta hålla lärjungarne — hvilken ana de än skulle välja — tillsammans, l.. ch deraf blef följden, att de gamla språ1c en måste undanskjutas till skolans högre de lasser. När en sädan skola, såsom förållandet var med hr Nissens, arbetade med bl ramgång under detta nya system, måste 8! aturligtvis öfvertygelsen om möjligheten 2! tt, utan förfång för klassiciteten, förlägga d! isningen af de gamla språken till ett sed-M are stadium af skolan, vinna fler och fler G nhängare. Omsider 1848, sedan Riddervold trädt i al petsen för kultus-departementet och Nissen P flöst Vibe såsom konsulent, företogs en ;mbildning af de norska elementarläroveren, för hvilkas utvidgning från latinskoor till förenade lärda och real-skolor storhinget beviljade nödiga medel. Förut börade språkundervisningen med latinet. Den wu införda s. k. kombinationen? bestod leri att — med undantag för de genom egna medel bestående högre skolorna i Kristiania, Bergen och Throndhjem, hvilka lemnades orubbade — latinläsningen uppskjöts 2 år, d. v. s. från lärjungens 10 till 12 åldersår, och sålunda inskränktes från 8-årig till 6-årig, medan tyska språket intog latinets plats för detta 2 år oeh äfven franska språket inträdde i skolämnenas kedja före latinet, eller vid lärjungens elfte äldersår. (I afseende på sistnämnda språk har sedermera, enligt 1857 års skolkomites förslag, den förändring vidtagits, att dess läsning börj först ett år efter latinet.) Med latinläsningens början, som normalt inträffar vid lärjungens tolfte år, delar sig skolan i två sidoordnade grenar: latinskolan och realskolan. Den förra förbereder under en sex-: årig kurs till universitetet, den sednares ursprungliga bestämmelse var att under en fyraårig kurs dels förbereda till specialskolor, t. ex. krigsskolan, dels meddela nödig underbyggnad åt dem, som från skolan omedelbart träda ut i lifvet och på praktisk väg utbilda sig för en praktisk verksamhet af någon högre art. För utbildning af lärare i de ämnen, der bristen var kännbarast, drog man försoig genom 1851 års lag om upprättande af reallärareexamen och det af samma års storthing antagna gagereglemente för de högre skolornas lärare, hvilkas ekonomiska ställning derigenom betydligt förbättrades 3). Af förändringar i skolorganisationen efter denna tidpunkt är afskaffandet af latinskt stilprof vid examen artium (studentexamen) otvifvelaktigt den vigtigaste. Redan 1852 infordrade kyrkodepartementet betänkanden från de lärda skolorna om lämpligheten af en sådan åtgärd, hvilket gaf signalen till ett långvarigt latinskt krig; men först genom lagen af den 12 Öktober 1857 blef latinstilen i studentexamen afskaffad. Samma år tillsattes en komite (Vibe, rektorerna Lange och Olsen, m. fl.) med uppdrag att utarbeta förslag till nytt Artiumsreglemente, hvilket ock genom koöngl. resolutionen af 8 December 1858 fastställdes, hvarpå kyrkodepartementet den 30 samma månad och år uttärdade en normalplan för undervisningen i de förenade lärda och realskolorna. — Tilläggas kan, att sedan 1857 Oldnorsk? är infördt såsom valämne vid anden examen. Till frågan om det nordiska forna mdr sm 9s2,sms AP MAB ETrAMAM Ispråket få vi för öfrigt i det följande tillfälle att återkomma. Som denna korta framställning visar, har Iklassiciteten ej kunnat undgå tidsandans oblidkeliga bud, utan nödgats ?maka åt sig, INaturligtvis har denna förändring lika litet i Norge som hos oss försiggått utan gråt och tandagnisslan. Väl hafva äfven varma vänner af den klassiska bildningen arbetat för latinstilens afskaffande vid artium?, och detta i den klassiska bildningens eget in tresse, enär genom anförda åtgärd tillfälle till en utvidgad läsning af de klassiska för fattarne skulle beredas. Men de fullt rätt troende, som i snart sagdt allting spåra er hemlig afsigt att få den grekisk-romersk: klassiciteten ?ryddet afveien?, hafva i dett: motiv för latinstilens afskaffande blott set satans arga list att snärja de enfaldige. At artiumsreglementet medgifver, att de privat: skolornas dimissi likaväl som statsskolorna uti examen artium behöfva redogöra blot för det pensum af klassikerna, de genom gått under de två sista skolåren, är fö dessa rättrogna en ny spik i humanismen likkista. De resonera som så: naturligtvi komma de till skolans lägre stadium hi rande, förberedande författare eller läst böcker hädanefter, som hittills, att läsas de offentliga skolorna, men i de privata kon mer man att hoppa öfver alla de der, ft grundlig insigt nödvändiga, förberedelsern 2) Häri gjordes 1857, i enlighet med teologisk fakultetens önskan, den modifikation att Il NN och grekiska blefvo valfritt ämne mi emi. 3) Förenade latinoch realskolor finnas för nä varande till ett antal af tretton. Dessuto finnas två genom donationer grundade rea skolor, i Bergen och Throndhjem, äfvensom Kristiania en Borgeroch Realskole?. E särskild kategori för sig bilda, som redan a tydt är, de af reformen 1848 oberörda (la n