ff Fr IM If RH rr ltacka, att ?de ofta af humanitet ega lika laf sig sjelf, att i en skolorganisation, som . g sjell, 3 STOCKHOLM den 6 Maj. Je döda språken i Norges elementarläroverk. 1. För två å tre månader sedan skref den ekante skolmannen Hartvig Nissen i Mor;enbladet en följd af ganska märkliga uppsatser Om Ordningen af vort höiere Skole;cesen, hvilka sedermera i väsentligen oförindradt skick utgifvits i bokform. Då förattaren länge egt ett namn såsom skolman 1), hade naturligtvis redan derför hans oranskning af det nuvarande högre skolväsendet i Norge och förslag till betydande förändringar i detsamma, att påräkna en allmännare uppmärksamhet. en hufvudsakliga anledningen till den rätt häftiga strid, hr Nissens reformförslag framkallat, torde vara att söka i en annan omständighet. I stället för den förutvarande ?konsulent?-posten har under detta år en expeditionschefsbefattning för skolangelägenheter inrättats, till hvilken regeringen kallat br Nissen, som derjemte förordnats till förman i en komit wed uppdrag att föreslå reformer i det högre skolväsendet. Man antager, att Nissens åsigter delas af nuvarande chefen för kyrkooch undervisningsdepartementet, statsrådet Riddervold. Under sådana omständigheter är det förklarligt, att motståndarne mot hr Nissens reformplaner finna nödigt att rusta sig med kraft att bemöta honom. Stridens kärna är frågan om de döda språkens plats vid elementarläroverken med deraf följande konseqvenser för hela skolorganisationen. I kyrkodepartementets Instilling? angående ofvannämnda komite yttras, att hvarken realundervisningen på det sätt, den nu är knuten till den färd, ledt å långt när till önskadt resultat, ej heller den lärda afdelningen af de förenade (latinoch real-) skolorna kan anses vara på ett tillfredssfällande sätt ordnad, i det man dels är i tvifvel om, huruvida den klassiska undervisningen är förlagd till det rätta stadiet i skolan, dels påyrkar införande af undervisning i vårt eget fornspråk. Detta officiella yttrande, sedt i förbindelse med Nissens reformförslag, kunde ej annat än kalla klassicitetens förfäktare under vapen. Utom den häraf föranledda, pågår en dermed sammanhängande och högst egendomlig latin-strid mellan öfverläraren K. Knudsen och några hans vedersakare, hvilka gått ända derhän att jemföra Knudsens antiklassiska agitation med M. Thranes — ty, säga de, liksom Thrane använder Knudsen vänder sig till den andligt egendomslösa eller obemedlade klassen?. dana förhållanden klassicitetens försvarare eller ?humanisterna? få höra den förebråelsen, för hvars skarpa udd de ha sitt sjelftagna, exklusivt anspråksfulla partinamn att litet, som guldmakare bruka ega af guld, så är det ej att förundras öfver. I en följande uppsats vilja vi lemna en framställning af hr Nissens reformförslag, hvaraf äfven med afseende på våra elementarläroverk rätt mycket torde vara attlära, och inskränka oss i dag till en historiskt orienterande blick på Norges högre skolor under sista halfseklet, hvilkas utveckling ej torde vara allmännare känd hos oss. Intill år 1848 var förordningen af den 7 November 1809 den formella grundvalen för Norges elementarläroverk. Det faller hade sin födelsedag inom första årtiondet af detta sekel, den s. k. klassiciteten (de döda språken) satt i orubbadt bo. Emelsgofistiska och förvrängda påståenden? och. Om under så. lertid började på 1830-talet realisterna göra turvetenskaperna, medan å andra sidan, i samband med de filologiska studiernas uppblomstring vid universitetet, ett parti framstod, representeradt af rektorerna F. Bugge och H. Holmboe, professorerna Vibe och C. A. Holmboe, m. fl., som ville ytterligare utvidga klassicitetens område i skolorna — en åsigt, som fylligast uttrycktes i Bugges bekanta skrift (1839) om Det offentlige skoleveesens Forfatning i adskillige . tydske Stater,m. m. Regeringen, det vill här säga kyrkooch undervisningsdepartementet, som vid denna tidpunkt näppeligen torde de ong Igå nitt nig. neumcha. ha haft någon deciderad åsigt iden vigtiga frågan, fann sig föranlåten att förordna en skolkommission (1840). I Denna kommission — den första i den långa raden — sutto realismens förfäktare, såsom prof. Schweigaard och kapten Foss, vid sidan af klassicitetens målsmän, en Bugge och andra, men något praktiskt resultat af denna utaf stri diga elementer bildade kommissions arbeter kom ej i dagen, hvaremot den otvifvelak tigt bidrog att väcka intresset och reda före ställningarne. Realisterna gåfvo emellertic ej med sig, utan fortsatte kampen, oci vunno sin första seger, då 1845—1847 dei 8. k. anden examen eller examen filologico filosoficum ombildades. Den kurs, som före gick nämnda universitetsexamen hade haft till ändamål dels att komplettera och af sluta skolundervisningen i de gamla språ ken, historia och matematik, dels att med dela någon elementarbildning i naturveter skap åt de unga akademiska medborgarnt innan de dfvergingo till speciella fakultet Hr H. Nissen har inrättat och i flera år för stått en ansedd privatskola och blef år 184; efter professor Vibe, andre innehafvaren den befattning såsom kyrkooch undervi ningsdepartementets konsulent i skolärer den, hvilken inrättades medan statsrådet Hols stod i spetsen för nämnda departement. Ha har dessutom gjort sig känd genom skrifte 1) vissa anspråk gällande till förmån för na