AE i början at denne blodtörstige gauchos regering, som jag blef ett offer för min politiska öfvertygelse och min ståndaktighet, och kanske äfven för min kärlek för litteraturen, emedan den der vilden proskriberade alla som egnade sig deråt. Alla mina vänner blefvo fängslade. Ah! hvilken bedröflig tid! Mins ni den, mins ni den, sefior don Daniel!? och doäa Marcelina som börjat svettas af ansträngningen att hålla dessa tal, fläktade sina kinder med de rosenröda kuidonerna, medan den bruna merinoschalen tilläts halka helt och hållet ned på venstra axeln. Det var en grym orättvisa, sade Daniel, som med möda kunde hålla sig allvarsam, och endast edra vänner förmådde rädda er derifrån?? Ja, som jag många gånger sagt er, det var en af mina högt aktade vänner, som hade medlidande med oskulden, förtryckt af tyranniet, bvilket är det omenskligaste i verlden, säger Rousseau. Rousseau?? Hans egna ord, sefior. Oh! om ni visste sådant minne jag har, Första gången jag såg Dido på teatern, kunde jag hela stycket utantill, vers för vers, redan dagen derpå. Vill ni att jag skall recitera för er Creons förtviflan, som är tio sidor lång och som börjar så här: Sorgliga öde! Ack! I obevekliga .gudar, som ..? 0 tv oe tack?, sade Daniel helt förNej, nej, het, hvilken föröfri bestod i en obegrän af deras verser. ?J nan gång. Jag beg skräckt, ty han kände dofia Marcelinas svag. gt delades af många oc sad beundran för uni tariernas skalder och ett ändlöst reciterande ag får höra dem en an riper blott ej hvarifrår ni får alla böcker ni läser.?