Aftonbladet – 5 maj 1865, sida 3

männa lagarne (mycket sannt!) är en permanent fara för landet, en ständig hotelse mot medborgarnes frihet, en väpnad fred inom landet, ett fortfarande krigstillstånd, ett tillstånd af stridsfärdighet mot eget folk. I (Hör! mycket sannt!) Om kronans repreI sentant, den konstitutionelle monarken, på samma gång är oinskränkt krigsherre, kan Jhan tvärt emot allmänna meningen och utan att bry sig om representationens beslut, genomdrifva sin personliga vilja; författningen är då blott ett tomt namn och den grundlagsenliga rätten beror då uteslutande på konungens nåd. (Bravo!) På dessa skäl har krigsministern — jag vet ej om för att lugna Jeller hota — sökt visa att man med en sådan fara för ögonen ej kan diskntera om antalet af 200,000 soldater, då redan 130,000 skulle vara tillräckligt att framkalla samma betänkligheter. Men detta bevisar blottatt armns sammansättning redan före reorgaInisationen stått i strid med det konstitutionella statsskickets verkliga behof. Jag I hör icke till det parti, som krigsministern påstår spekulera på konfliktens långvariget; jag känner icke till något sådant parti hvarken i eller utom kammaren. Men jag kan icke sluta till ögonen för det faktum, att här är fråga om en principiel motsats, lett antingen — eller, som icke låter utjemna sig genom mäklingsförslag eller kompromisser (Hör, hör!) Man kan väl en tid bortåt Tkringgå frågan och draga ut den på längden, men den måste dock en gång bringas till slut, och detta kan ej ske förrän det sker till fördel för friheten. (bravo!) Militäroch adelsstaten måste blifva en rättsstat. Man har sagt att reorganisationen är ett fullländadt faktum, som icke ken ändras, emedan den är absolut nödvändig för att häfda Preussens makt. Och man har tillagt att hvarken den nuvarande eller någon blifvan 1e preussisk konung skall kunna vira en hårsmån derifrån. Jag vet icke hvad intryck Ikronans konstitutionella -rådgifvare väntat att framkalla genom denna förklaring, men så mycket är klart, att det ministeriella yttrandet icke skall skydda regeringen mot kommande händelser! Militärorganisationen saknar hvarje laglig grund, den är ingen: ting annat än ett skyddande tak för reak. tionssträfvandena från förra decenniet. Vi känna icke till någon annan rättsgiltig militärlag än den af-den 3 Septemher 1814.7 (Lifliga bravorop!) SPANIEN. Från Madrid telegraferas att nu äfven senaten med 93 röster mot 39 uttalat sig för San Domingos afträdande. Ministerrådet har beslutit att hos Förenta Staternas regering tillkännagifva de känslor af afsky som Lincolns mördande och mordförsöket mot Seward framkallat i Spanien. PORTUGAL. En klerikal tidning beklagar bittert att portugisiska regeringen vägrat exeqvaturför pålliga encyclican af den 8 December, och att ingen af biskoparne offentliggjort densamma. AMERIKA. Från Newyork skrifves den 19 April: Mordet å presidenten Lincoln, mord: försöket mot hr. Seward och den spänning hvarmed man väntar underrättelse-.om brottslingens häktning sysselsätta nästan uteslutande sinnena. Om handel och rörelse är nu ej fråga; alla hus, salubodar och maj gasiner äro beklädda med sorgtior. Newyorks mayor har förklarat såsom nationalsorgedagar såväl denna dag som morgon: dagen, hvilken man förut bestämt säsom festdag för firandet af unionons seger. Alla civiltjenstemön och officerare hafva fått befallning att anlägga sorg under 6 månader. Presidentens lik skall begrafvas uti Illinois. Sorghögtidligheterna i Wasbington försiggå i dag. Seward och hans son betinna sig bättre och man tror att båda skola tillfriskna. Uti ett yttrande till en från Illinois ankommen deputation förklarade presidenten Johnson, att han städse ansett förräderi för det största brott och att siraffet måste drabba hvarje förrädare med alt stränghet. En mängd arresteringar hade blifvit vidtagna i Washington, till och med bland Fordska teaterns personal, äfvensom uti Baltimore och Monroe. En af de häkrtade har angifvit sig vara medlem af en sammansvärjningsliga, hvars syftemål skulie vara icke att mörda, utan bortföra presidenten såsom gisslan till södern. Uti Richmond hade exmayorn Mayo, domaren Campbelt och alla der qvardröjande konfedererade officerare blifvit häktade, för att hållas i förvar under ransakningen inför domstol rörande denna sorgliga sak. Man har erfarit att sammansvärjningen ej blott var riktad mot Lincoln och Seward, utan äfven mot Johnson, Grant. och kabinettets alla medlemmar, Den usling som föröfvade mordanfallet mot Seward har blifvit arresterad och skall heta Suratt. Han häktades då han, förklädd och smutsig som en simpel arbetare, återkom till sitt eget husi Washington. Konfronterad med major Seward och den vid attentatet närvarande tjenaren igenkändes han gensst såsom den brottslige. Rörande Mobiles eröfring berättas att general Canby den 8 April intog det så kallade spanska fästet, der 30 kanoner togos i byte, samt verken vid Blukeby, midt emot staden der 20kanoner eröfrades och 2400 fångar togoa. Straxt efter denna seger drogo sig rebellerna tillbaka från Mobile, och den 12 intågade unionstrupperna och besatte staden. I Norra Carolina har unionsgeneralen Stoneman slagit en rebellkår, anförd af Gardier och Pemberton, samt helt och hållit sprängt denna fiendtliga afdelning. Stooeman tog 1364 fångar och 14 kanoner, samt besatte den 13 staden Salisbury. Unionsgeneralen Kilpatricks kavalleri har tillfångatagit Norra Carolinas guvernör, hvilken var på väg till general Sherman, för att från rebellgeneralen Johnstone till honom öfverföra ett anbud att öfverlemna nämnde stad åt unionstrupperna. Flores har uti Montevideo afsatt alla chefer och officerare som varit frånvarande från staden allt sedan dess kapitulation, utgörande ett antal af 200. af hvilka de fle