Aftonbladet – 5 maj 1865, sida 3

Ett ord från Sverge till Amerika. Till redaktionen af Aftonbladet. i Flera europeiska folkrepresentationer och regeringar ha redan skyndat att inför Förenta Siaternas styrelee eller deras representanter i utlandet vältaligt tolka de känslor, hvarmed de lyssnat till det upprörande sorgebudet, som förkunnade Abraham Lincolns död. Skall Sverges röst ej deltaga i denna hyllning, egnad minnet af Georg Washingtons värdige efterföljare, slafbefriaren, sitt århundr: ära och prydnad? Ej äro hos oss välönskningarne för den sak, hvars — som vi hoppas — betryggade seger är oskiljaktigt fästad vid Lincolns namn, mindre varma än annorstädes. Ej äro vi mindre gripna af beundran för Lincolns ärorika lefnadslopp, mindre intagna af fasa ölver det gräsliga dåd, som derför satte en gräns, än dessa andra folk, som hasta att sända sitt broderliga deltagandes helsning öfver Atlanten. Sverges folk är med de starkaste personliga band fästadt vid den stora fristaten i nya verlden. I dess oafhängighetskrig kämpade svenske krigare, i dess li:xstiftande församling har svensk man sutn, ur den närvarande kampens blodiga hvimmel sträla namnen Ericsson, Dahlgren, Vegesack, och ännu spåras på Amerikas jord minnen af den svenska utflyttning, af hvilken för mer än tvåhundra år sedan Nya Sverge grund:ades på Delawares strand. Skulle nu vår röst vara stum? Vår representation är ej samlad, men i detta fall höfves ingen tvekan om lämpl g form och sätt. Insändaren föreställer sig, att ett antal af våra offentliga män borde utfärda inbjudning till ett möte, der en adress till Förenta Staternas folk kunde antagas — för att sedan — undertecknad antingen af alla å mötet närvarande eller, enligt dessa: uppdrag och på deras vägnar, af några få iramstående personer — till härvarande sändebud från Förenta Staterna genom en deputation öfverlemnas å dag och timma, som förut ocfentligen tillkännagåfves, hvarigenom äfven öfverlemnandet skulle erhålla en imposant och högtidlig karakter. 4