Aftonbladet – 3 maj 1865, sida 2

jag är viss på att ni, sefiora, äfven denna. gång skall uträtta vida mera än polischefen.? Det kan ni svära på. Det är knappt två timmar sedan jag lemnade Juan Manuel, och jag vet redan mycket mer om flyktingen än Victorico skall få reda på efter två dagar, för allt hvad man skryter af henom.? Är det möjligt? På två timmar... ett fruntimmer 2? å Som jag säger, på två timmar?, upprepade Möria Jösela, hvars svaga bida var att skryta af sig sjelf och nedsätta Victorico. Jag tror det, emedan ni säger mig det, sefiora?, sade Florencia, som nu började bana sig vägen till det mål hon önskade nå. Men Victorico har säkert utsändt öfver hundrade polisspioner för att upptäcka flyktingen.? Visst icke. Nej, han skickade bud på Merlo, det var allt hvad har gjorde, men det nötet visste hvarken hvad unitarierna hette, eller huru de sågo ut. Jag deremot, skickade efter soldaterna, som voro med och förhörde dem den ena elter den andra, och derutanför salsdörren står en, som gat mig goda upplysningar. Men ni skall sjelf få höra, tillade hon, triumferande, om jag ej har rätt. Camillo! ropade hon derpå och soldaten inträdde med hatten i handen. Säg mig, Camillo, hvad signalement kan ni gifva på den galna, vilda unitarien som i natt lyckades undkomma?? Att han har många blodiga märken på kronpen ogh att jag vet hvar ett af dem är tillfiinandes?, svarade soldaten med ett uttryck af vild glädje i sitt frånstötande ansigte. Avar?? frågade Maria Josefa. ? venstra knäet; det är ett huggsår.?