Aftonbladet – 3 maj 1865, sida 2

) TE OVE Or om ee Pn presentationer i Åbo och Helsingfors. ut —— m — Zoologisk trädgård. Vi berättade i för-ni ir huru framl. brukspatron J. W. Grilllki Il anläggande af en dylik trädgård ilit tockholm testamenterat 10,000 rdr rmt. Ibe en skrifvelse till vetenskapsakademien, hvar-sa ed donationen är beledsagad och som afli .T. meddelas, uttalar testator några iderst m planen för en dylik anstalt iför vårt klist vat, som vi här göra oss ett nöjje att återtil ifva. Man har sagt, yttrar testator, att vårt tr limat skulle vara för ogynsamt, våra vintrar i ör långa och kalla. På dessa supponeradeo! nkast svarar han: re ?Dessa betänkligheter vika likväl om manu emnar å sido hvarje täflan medl andra län-9o ers zoologiska trädgårdar, såväl vid valet i f djurarter, som mångfalden af sådana — N an man således icke gör till sitt hufvud-h yfte, att hålla samma arter som de, utan d slott rättar sig efter våra förhållanden. d Shuru erfarenheten visat att mängen fågel, nånget däggdjur från ett varmt klimat kan inder behörig omvårdnad ganska väl för-t iraga vintrarne t. ex. i Norra Tyskland el-If d er Holland, så må vi dock i början förerädesvis nöja oss med sådana, som förutlr illhöra ett mera tempereradt eller kallare. F Gauska få af våra landsmän hafva, åtmin-g stone på nära håll, sett lefvande exemplar, uf de större däggdjur och fåglar, som bebolsg vår Nord. Huru mången skulle dock ej vara ls ntresserad af att se en jer, em fjellräf, ent. lo, en s. k. flygande ekorre, eller familjerl, af elgar och renar, rörande :sig fritt och( atan skygghet på en gräsbeväxit gård; eller, att se bätrar, uttrar och sälar, simmande il, sina små dammar; eller våra svenska örnar, flygande omkring under ett höjgt och lätt ståltrådsgaller; eller våra stora vradare, såsom tranor, hägrar, trappar, promemerande vid stranden af dammar och Manaler, på hvilka. familjer af våra många vilda arter vattenf.glar simmade omkring. Till och med våra skogsfåglar, såsom den ståtlige tjädern, orren m. fl. skulle man väl icke ogerna skåda i träden inom en stor voligre. Afven trämlingen skulle vara långt mera intresserad af att vid vår hulvudstad finna representanter af skandinaviens fauna, än att här träffa lejon och tigrar. Det är öfverflödigt att påpeka det tillfälle, som skulle yppa sig till värdefulla iakttagelser rörande våra djurarters; lefnadssätt, drägtombyten, färgförändringarr i olika åldrar m.m. Icke heller vill jag mycket framhålla möjhgheten af att bland våra fåglar och däggdjur torde finnas mer än en art, som, tämd och fortplantad i flera generationer, kunde blifva ett nyttigt husdjur. 1 förra fallet må blott erinras om huru räfkolonien vid Stenbrottet på 1830-talet förskaffade oss de mest oväntade upplysningar rörande våra svenska räfvarieteter, och att mången annan hittills obesvarad fråga möjhgen lika lätt kunde blifva löst. I sednare fallet åter torde jag få påminna om att hr Zumotajewi S:t Petersburg lyckats uppföda flera generationer af tjädern, samt att, enligt Nilssons fauna, både orrar och tjädrar i fånget tillstånd fortplantat sig vid ?Hytte bruk i Dalarne?. Om den åsigten är riktig, tatt vårt klimat icke lägger hinder i vägem för en zoologisk trädgärd, — eller rätttare: att en sådan, lämpad efter klimateet, är önskvärd, — så förfaller äfven dett hinder, som skulle ligga i dyrbarheten. Sjjelfva inköpspriset för nordiska djur är jemiförelsevis billigt, och följaktligen förlusten vid inträffande dödsfall icke heller stor. Nägra apor och papegojor böra likväl alltid finnas, emedan erfarenheten lärt, att dessa äro bland de djur, som isynnerhet samla åskådare omkring sig, och således äfven öka behållningen för försålda inträdesbiljetter. Utom försäljningen af inom anstalten födda djur, saknas ej heller andra medel till inkomster, — men att derom ingå i enskildheter skulle föra mig för långt. Jag vill Pl endast erinra, att oivannämnda lilla räf I koloni lemnade på 6 år en afkastning a nära 400 rdr samt att en bäfverkoloni borde kunna gifva betydlig behållning, hvadar en sådan också nyligen med framgång blif vit anlagd i Mödling vid Wien.? — Lincolns mördare. En i Newyork bo. satt dansk, som för ögonblicket uppehålle sig i Köpenhamn, har satt Illustreret Tidende i tillfälle att meddela ett porträtt af Jay Wilkes Booth, som vunnit en så förfärande ryktbarhet genom mordet på Förenta Sta ternas president. Mördarens ansigte är på en gång fint och markeradt, samt vittna om mycken intelligens. Booth är tjuguått år gammal och hör, liksom hans båda brö der, af hvilka Edwin Booth antages hafv: -J utfört attentatet mot Seward, till de talang fullaste konstnärerna vid teatern i Mobile Han eger en ej obetydlig förnögenhet oci har odlat målarkonsten vid sid:n af sitt yrke Isom skådespelare. För två årsedan förlo