Aftonbladet – 3 maj 1865, sida 2

Mn Oh! det kan ju icke hindras; kusten är så vidsträckt.? Bah, bah!4 utropade Maria Josefa med ett skallande skratt, som visade ett par små, spetsiga tänder, hvilka numera voro i ostörd besittning af hennes underkäk. Vet ni huru många som fångades i natt? Nej, sefiora, det vet jag icke, svarade Florencia mycket lugnt, tFyra stycken, min dotter. cFyra? Dessa kunna åtminstone ej emigrera numera, såvida de ej rymma ur fängelset.? sDet göra de icke, det kan jag ansvara för.? Ni, sefiora!? utropade Florencia, liksom högeligen förundrad, ty hon aktade sig väl att förråda att hon hos dofia Agustina redan fått veta den olyckliga händelsen som under natten tilldragit sig, ehuru man der ej talat ett ord om den som lyckats undkomma. Ja, jag, ty jag vet att de goda federalisterna redan uppgjort räkningen med dem; de hafva skurit...... de hafva arkebuseråt dem.? u Ah !? Hvilket var ganska klokt gjordt. Emellertid hade vi också en liten motgång, ty en af flyktingarne lyckades komma undan. ZDet betyder dock föga, ty polisen är mycket verksam, efter hvad jag tror. uDet tror deremot icke jag. Man säger dock att general Victorico är ett verkligt geni i dylika fall?, envisades den sluga flickan, som ville reta Maria Josefas egenkärlek. uViectorieo! — bah, prata ej så tokigt, barn! jag, jag, och ingen annan än jag, gör hvad man tillskrifver honom.? sAh! Det har jag också alltid trott och