Aftonbladet – 3 maj 1865, sida 2

artyrlikt tålamod nöja sig med en så-lvanl inda inträdande reaktionsperiod och icke! E nvända alla de lagliga medel, som stå lverl em till buds, för att göra det junkerliga bort fvermodets triumf mycket kort — så misssticl iknar man sig säkerligen ganska mycket. liga — !!2SC bar hete De sednast ingångna utländska tidninlika arne lemna bevis på huru djup och hvil llmän harmen och afskyn öfver det mot residenten Lincoln begångna mordet är i ela Europa och i huru hög grad denlyl kol ska kon ret a allt örande nyheten. de merikanska unionens främste man tillvunit sig alla partiers aktning. Vi återgifva lär några utdrag af de yttranden, med wvilka åtskilliga mera framstående franska ;ch engelska tidningar beledsaga den uppJournal des Debats yttrar bland annat: Förenta Staterna ha gjort en oersättlig örlust, och man skulle nödgas gå tillbaka inda till Washington för att finna en medborgare, som gjort den stora amerikanska republiken så många tjenster som den ädle oc olycklige president, hvilken nu fallit lig ma un: söl dig offer för en eländig lönnmördares skott. Lincoln var född år 1809; han var ännu ung, och likväl kan man säga att aldrig någon statsmannabana blifvit bättre tillrygoalagd. Man fann hos honom, i brist på de lysande egenskaper, på hvilka man gör pe ga ke lär Då til kanske för mycket afseende i Europa, dessa solida medborgaredygder och detta kraftiga sunda förstånd, som tyckas vara egna för den amerikanska racen: historien skall ha att förtälja, med hvilken fasthet och på samma gång med hvilken moderation han förstod att leda unionens politik under de svåraste förhållanden samtatt, utan att taga sin tillflykt till undantagslagar och utan att utrusta sig med en diktatorisk makt, med seger genomgå en kris, hvari hans land kunnat duka under. Och det var just i det ögonblick, då han ändtligen var nära målet för sina fosterländska ansträngningar, då det skulle bli honom förunnadt att se det amerikanska fäderneslandet återstäldt i hela dess integritet — just i detta ögonblick var det som en förtidig och blodig död bortryckte denne store medborgare! Ödet har dylika blinda och grymma slag, som med bestörtning och or uppfylla alla sinnen, för hvilka fosterlandskärleken och dygden icke äro tomma ord. Amerika skall bevara Lincolns minne med samma rätt som Washingtons; det skall sammanknyta dessa båda namn i sin erkänsla, ty om den ene har grundlagt unionen, har den andre förhindrat dess fall.? Opinion nationale yttrar: Presidenten Lincoln var en af dessa män, som hedra sitt land, sitt sekel och hela menskligheten. Den amerikanska republiken har aldrig frambragt en bättre, en större I medborgare. Lincoln var pligten förkroppsligad: den räta linien, och han förenade med en beundransvärd ihärdighet en uppThöjdhet i blick, en riktighet i omdöme, en I moderation, en ädelhet I känslor, som bjödo aktning, ingåfvo beundran och skänkte symI pati. Pp Seward, som vi hoppas icke skall duka under, är, äfven han, en oförvitlig man, en mer än vanlig pohticus, en diplomat lImed en högst sällsynt skicklighet, hvilket I han bevisat i ytterst svåra förhållanden genom att från sitt fädernesland afvärja den lalltid hotande faran af yttre förvecklingar.? Times förmenar att förhållandena visserligen föranleda dertill, att man öfverdrifver den förlust Förenta Staterna lidit genom Lincolns död, men förklarar att det likväl ?vore orättvist att icke erkänna att Lincoln vore en man, som det under hvilka omständigheter add Uppstigande från en anspråkslös ställning till en den mest framstående, var det naturligt att hans bana skulle bevakas med afundsam trott honom var vigtigt, dess åligganden ytterst svåra, och hans förra obemärkthet erbjöd icke någon garanti för hans förmåga att fullgöra dem. Det blef dock blott i hvad som rörde ytan som han misslyckaa l des. En man, som tillbragt sina yngre år a l med att genom sina händers arbete förtjena t sitt bröd, kunde naturligtvis vara i besittning blott af en ofullständig uppfostran, och fl det kunde hos honom anmärkas fel i sättet latt vara och bristande smak. Men trots allt II detta vann Lincoln småningom allas akttt ning och förtroende. Hans fläckfria redlign I het blef snart bemärkt, och, hvad som länalder honom till ännu större heder, bland de imånga oöfverlagda tal, som han tid efter n lannan blef föranledd att hålla, finnes intet, i hvilket han lät komma sig till last några t öfverdrifter i sitt språk mot motståndare elr ller neutrala, ehuru der visserligen fanns 1I spår af hans fordna umgängesvänners rättjI framma humor. Hans yttranden voro skenat I barligen vårdslösa, men han var dock alläI tid herre öfver sin tunga. ja Times anser för öfrigt, att Lincoln, hemlll tande lärdomar af erfarenheten, blef efter y, hand sin stora uppgift allt mer och mer te (PR OR OCR KR ee som helst ej skulle ha blifvit lätt att ersätta. lI uts i å ej såd för le nde Her AA misstänksamhet. Det embete man anförtvuxen. sa Globe anmärker att det ännu är för tins I digt att kunna göra sig reda för vidden af denna stora olycka för Europa och Ame -it rika. Lincoln hade med heder genomgått tett svårt prof: han hade tillvunnit sig bide fall till och med af sina motståndare, åt8, I minstone på denna sidan Atlanten; de hade, ra mot sin vilja, blifvit nödsakade att beundra ohans fasthet, hans redbarhet, hans samvetsne grannhet och hans varsamhet. Han hade åförsökt uppfylla och han hade på ett ädelt le sätt uppfyllt hvad han ansåg vara sin pligt. da Han hade aldrig kallat hämnd öfver någon. så I sitt förhållande till utländska makter, i la ovan amedvetet efter sedlarne. som om!