Aftonbladet – 2 maj 1865, sida 3

AV, SE 25 VR SN BEIYNSRAFF MIMOTN hundar.? ——— LLLL UTRIKES. FRANKRIKE. Med anledning af Thiers uppträdande : lagstiftande kåren i protektionistisk anda för nägra dagar sedan under debatten öfver et lagförslag, som gick ut på att bevilja der franska kofferdiflottan vissa frihandelsförmå. ner, angreps han skarpt af statsministern Rouher, som bland annat förehöll Thiers de äsigter, han för många år sedan uttalat, rö rande den oerhörda svårigheten, om icke rent af omöjligheten att anlägga länga jernvägs. linier i Frankrike och hans törutsägelser så sent som ännu år 1851, om den franske handelns och industriens förfall, om frihan: delslärorna någonsin skulle sättas i verket. Obestridligt är också, att Thiers h7ll ett ganska skarpt protektionistiskt tal år 1851 i lagstiftande församlingen , äfvensom att han hade med sig en majoritet af 428 reresentanter mot en minoritet af 199; men fika visst är äfven, att Rouher, som då var justitieminister, röstade med majoriteten, samt att det kabinett, hvaraf han var medlem, genom dåvarande finansministern Fould förfäktade samma protektionistista läror. En madame Girond de Villette har hos franska senaten besvärat sig öfver polisens -odtyckliga förfarande att under två års tid vid flera tillfällen ha förhindrat henne att utöfva silt yrke såsom sångerska och, utan att uppgifva något skäl, förbjudit henne ifva konserter dels på italienska operan i aris, dels i Compiegne, Vichy m. fl. ställen. Klaganden är framlidne prinsessans af Canino, Napoleon I:s svägerskas brorsdotter. Kanske detta slägtförhållande kan gifva klaven till polisens gåtfulla förfarande. I den gamla staden Narbonne finns eller, rättare sagdt, har funnits ett sångsällskap, som lugnt florerade i sju ärs tid och hvars fana var prydd med stadens vapen och fem gyliene medaljer. Men plötsligt gjorde underprefekten den upptäckten, att sällskapet icke erhållit vederbörligt tillstånd af polisen, och det anmanades derföre af nämnde tjensteman att förskaffa sig ett sådant. Sällskapet ställde sig anmaningen till efterrättelse, men fick till svar, att prefekten, till hvilken saken hänsköts, icke kunde bevilja tillåtelsen. Man kunde icke begripa hvad vederbörande hade att invända mot ett oskyldigt sångsällskaps tillvaro, men gåtan blef snart löst. En jurist vid namn Courat var sällskapets ordförande, och denne man hade begått det stora brottet att uppträda såsom oppositionskandidat vid det sednaste valet i Aude. Kardinal Mazarin plägade säga, att folk kunde sjunga, när de behagade, endast de betalade sina skatter. TYSKLAND. Neue Allg. Zeit. bekräftar underrättelsen att Preussen satt i fråga att inkalla hertigdömenas ständerförsamling, antingen enligt 1848 års vallag eller efter någon sådan, på bredaste basis grundad, hvarom de båda stormakterna kunde förena sig. Ständerna skulle i första hand diskutera finansförhällanden, i fråga om krigskostnader och pensioner från det förra äfvensom från sista kriget, ersättningar åt olika pretendenter, återbetalningar till Augustenburgaren m. m. Preussen skall icke tillåta Slesvigs upptagande i tyska förbundet, så länge de enskilda intressena inom landet icke vilja medgifva någon equivalent fö: ökade tjenster till skydd af ökadt förbundsområde. Prov. Corr. skrifver att preussiska marinstationens förläggande till Kiel på grund af förordningen af den 24 Mars redan är till en del verkstäldt, dels under utförande, och att dermed gås till väga noggrannt i öfverensstämmelse med nämnde förordning. Preussiska representantkammarens marinutskott höll den 26 April ett möte, hvarvid hr Bismarck bland annat yttrade: Det är alldeles nödvändigt för Preussen att komma besittning af Kiel-fjorden; regeringen har trädt i underhandling derom med Österrike och hoppas, att det skall lyckas henne att vinna Kiel-fjorden till örlogshamn för preusniska flottan jemte den tyska. Om landtdagen icke beviljar de nödiga omkostnaderna, sä är Kiel-fjorden en värdelös besittning. Regeringen måste ha kunskap om huruvida hon i denna fråga understödjes af andets representation, då det är hennes afTN att göra erhallandet af Kiel-fjorden ill grundvilkor för hvarje öfverenskommelse. — På cn in erpellation svarade hr Bisnarck vidare: Regeringen fordrar sträckan nellan Holtenau och Fredriksort jemte de nidtemot belägna stränder. Frågan om huuvida denna fordran eventuelt kommer att senomdrifvas med våld, låter icke besvara