AMALIA. Roman i tvenne delar. AP Jos Mårmol). Ensamt, öfvergifvet af alla, insåg detta folk fullkomligt sin verkliga belägenhet och anade, kanske varnadt af s mvetets tysta hviskningar, som alltid förebåda oss en kommande olycka, hvilken vi sjelfva dragit öfver vårt hufvud, att ett nytt slag, förfärligare än något föregåend-, måttades åt dess hjerta af tyranniets obevekliga hand. Och för att afvända detta slag, egde Buenos Ayres folk hvarken medel eller kanske krafter att framkalla och begagna de medel som möjligen funnos. Fruktan — denna förfärliga sjukdom, som förslöar förståndet och krossar själens krafter, emedan, säger Victor Hugo, den är menniskors, icke Guds verk, hade börjat utöfva sitt magnetiska inflytande öfver alla menniskor. Fadren darrade inför sin son; eonen misstrodde sin far; vänner misstänkte hvarandra och genom vanan att ständigt väga hvarje ord, undersöka hvarje persons handlingar, oroades alla och fylldes alla sinnen af misstankar och misstroende. Att Lavalle — befriaren -— skulle segra, var hvarje rättänkande mans bön i hans eget hjertas innersta rum. Men föreställningen att diktaturens sista steg på dess bana skulle vara olycksbringande för hvar och en som nåddes af dess fruktansvärda hand, var så allmän, att dess afgjordaste fiender önskade att dess störtande skulle blifva ögonblick4) So A. B. n:r 83—85, 87, 88 SM, IL—IG, 90.